Skolvardag och framtidsambitioner. Etnologiska perspektiv på ...

2004). Det är även ett begrepp som har problematiserats av andra forskare
som identifierat begränsningar med begreppet (Hearn 2004, Folkesson,
Nordberg & Smirthwaite 2000, Whitehead 2002).
Jag tar till mig Connells tankar om vikten att synliggöra maktförhållanden
inom könen genom att betrakta maskulina kroppsliga materialiseringar som
en del av hierarkiseringsprocesser mellan och inom könen. Jag intresserar
mig för hur maskuliniteter iscensätts genom praktiker vars effekter blir att
vissa pojkar får en överordnad social position i skolan, men jag är inte ute
efter att identifiera en hegemonisk maskulinitet, utan snarare efter ett spel
där olika maskulina praktiker resulterar i maskulina subjektiviteter som kan
dominera en situation på olika sätt.
Kroppsliga materialiseringar som iscensätter dominerande maskuliniteter
handlar ofta om att uppvisa fysisk styrka, tuffhet och fysisk skicklighet. Det
kan också handla om att ta plats, att kontrollera rummet eller att skapa rum.
De sätt att inta rummet som är kodade maskulina handlar då om ett aktivt,
expanderande utnyttjande av rummet med hjälp av kroppen (Whitehead
2002:188 ff). Detta kan kontrasteras till olika sätt att bruka sin kropp och att
inta rummet som är kodade feminina, där kroppen har ett annat förhållande
till rummet, där kvinnor i högre grad än män begränsas i sina rörelser därför
att de oftare ”upplever sin kropp som ett ting – ett ömtåligt ting som måste
plockas ihop bit för bit innan den kan manövreras i rörelse, ett ting som finns
till för andra att iaktta och göra saker med”, något som i grunden begränsar
kvinnokroppars handlingsutrymme socialt och rumsligt (Young 1990/2000:
269, författarens emfas).
Sammanfattningsvis kan begreppet koreografi med fördel användas inom
humanvetenskap för att analysera konventioner och koder som reglerar
kroppars rörelser i tid och rum, där uppmärksamheten kan riktas mot hur
sociala dimensioner såsom klass, etnicitet, ålder, genus med flera
(åter)skapas genom kroppars iscensättningar. Detta kan studeras genom att
forskaren analyserar tillfällen då kroppar separeras eller integreras enligt
vissa principer, genom att observera skillnader och likheter mellan olika
individers och/eller gruppers kroppsrörelser såsom gångstil, hållning, gester,
grimaser med mera, hastigheten i rörelser. Detta måste också sättas i relation
till de maktförhållanden i samhället som dessa koreografier är en materialisering
av, maktförhållanden som begränsar kroppars rörelser och handlingsutrymme.
Maskulina koreografier: fotboll på rasten
I mitt material kan jag se att det i skolan finns återkommande situationer där
flickor och pojkar grupperar sig i rummet skilda från varandra. Detta är en
20