Skolvardag och framtidsambitioner. Etnologiska perspektiv på ...

en politisk nationell nivå blir information i form av statistik oumbärlig för att
skaffa kunskap om, och därmed kontroll över medborgarna (Foucault
1991:100). Det Foucault dock inte nämner, men som jag menar är lika viktigt
som information om medborgarna, är informationen till och mellan medborgarna.
Och när det gäller lärarutbildningen menar jag att information och
informering, är en viktig taktik som en del i en ekonomi för att skapa önskade
lärare. Information har dessutom blivit än viktigare på grund av den förnyade
utbildningens komplexa struktur, och ofta svåröverblickbara sammansättning.
För att lärarstudenterna ska kunna inta den aktiva och självständiga roll
som de förväntas ha i den komplexa organisation som är lärarutbildningen,
krävs en mängd informering och information, som ska skapa förutsättningar
för studenterna att göra egna och självständiga val. Detta är något av en paradox,
eftersom informationen inte bara tjänar som ”ögonöppnare”, den är
även performativ (Butler 1993), i betydelsen att informationen i sig bidrar
till att forma vad som är möjligt att ”se” för studenterna. Ytterligare en paradox
är att studenterna för att kunna finna informationen i viss mån redan
måste vara aktiva och flexibla. Information får studenterna på en mängd
olika sätt i utbildningen. Redan när de sökt om att bli antagna har de fått
information via utbildningens hemsida, via kurs- och programkataloger, och
kanske också via studievägledare. Behovet av information har blivit accentuerat
i den förnyade lärarutbildningen, där ”valfrihet” och att ”skapa sin
egen utbildning” är nyckelfraser. Som en del i denna valfrihetsreform konstrueras
lärarstudenten som en konsument på en utbildningsmarknad. De
traditionella studiegångarna har brutits upp, och studenten har att välja från
ett brett utbud av kurser och inriktningar. På det här sättet har det också dykt
upp nya inriktningar, och gamla inriktningar har förnyats, och gjorts mer
”säljbara”. En blivande förskolelärare, Frida, berättade vid vår första intervju
att hon var mer intresserad av vissa ämnen än av läraryrket i sig. När hon
läste om en inriktning som skulle behandla ”barn och ungas uppväxt och
utveckling och samhälle” blev hon intresserad och sökte därför den. ”Sen när
man läste insåg man att det var nog mycket den traditionella förskollärarlinjen”,
berättar hon vidare och säger att hon ändå inte varit besviken på inriktningen.
För Frida var också programkatalogens utsagor att den som läst Lärarprogrammet
kommer att ”bli efterfrågad i många olika sammanhang, inte
bara i läraryrket”, lockande. Då hon inte i första hand ”brann” för läraryrket,
blev dessa ord viktiga som incitament för henne att ändå söka utbildningen.
På det här sättet kan man alltså se att informationen inte är neutral, utan att
den skapar specifika förväntningar på utbildningen hos studenterna. Informationen
gör något med studenternas sätt att definiera sig själva.
Samtidigt är de nya mer ”säljbara” inriktningarna ett lokalt uttryck för en
mycket större tendens inom universitetsvärlden i stort, såväl i Sverige som
93