Skolvardag och framtidsambitioner. Etnologiska perspektiv på ...

dot över resan mot att bli lärare. Milla upprepar normen av en självständig
lärarstudent, men när hon fortsätter berätta säger hon också att ”basgrupperna
är viktiga som en trygghet”. Basgrupper är små arbetsenheter – vanligen
består de av fyra till fem studenter – där studenterna följs åt under en kurs
och samarbetar om olika gruppuppgifter. Basgrupperna utgör en viktig del
av informationsekonomin, där man kan hämta information om man till exempel
missat någon föreläsning eller information av något slag. Men därför
är det också viktigt menar Milla och hennes basgruppskamrater, att gruppen
verkligen ”fungerar”. En av Millas kurskamrater berättar att hon hade en
dåligt fungerande basgrupp under en av de första kurserna i utbildningen.
”Det handlar om mognad”, säger hon och kommentarer att många ”yngre”
saknar den nödvändiga mognaden för att kunna ”ta ansvar”. Milla menar då
att det också kan vara skillnader beroende på hur ”ambitiös” man är, och de
andra studenterna nickar instämmande. ”Det är jobbigt om det är någon eller
några i gruppen som inte är lika ambitiösa, det kan vara svårt att jobba då.”
På min fråga om de alla varit i grupper där folk inte velat arbeta, säger de att
det har de. Just de här studenterna räknar sig således till de ”ambitiösa”, ett
intryck som förstärks när studenterna börjar diskutera ”glidande” studenter,
de är alla irriterade över ”hur lätt det är att glida genom utbildningen”.
År 2005 utvärderades landets lärarutbildningar av Högskoleverket (Högskoleverket
2005). Utvärderingen uttalade relativt mycket kritik mot utbildningen
och man redogjorde även för intervjuade studenter som hävdat att det
räckte att läsa böckers baksidestexter för att klara utbildningen. I den efterföljande
tidningsdebatten skärptes kritiken av utbildningen, och bland annat
sköt den in sig på utbildningens låga krav på studenterna, och studenternas
oförmåga att ”ta ansvar” för sin utbildning (se t.ex. Pagrotsky 2005; Winge
2005; Lejonborg, Björklund och Nilsson 2005 ). Kritiken riktades alltså mot
utbildningen i sig, men även mot studenterna som kom att förstås som ”oansvariga”,
”glidande” eller ”oambitiösa”.
Flexibel och självständig – normer som gör skillnad
Etnologerna Billy Ehn och Orvar Löfgren frågar sig i sin bok om universitetet
”hur det får människor att identifiera sig med en organisation som de
aldrig till fullo kommer att begripa” (Ehn & Löfgren 2004:148). Inte bara
studenter på grundnivå, utan även meriterade forskare har att parera den
osäkerhet som kommer med universitetskulturens outtalade krav och förväntningar,
otydliga kritik och meritokratiska och individualiserade miljö (jfr
Broady 1987). Kanske är det så att det meritokratiska och individualiserade
kommer till (o)tydligare uttryck ju ”högre upp” i den akademiska hierarkin
som man befinner sig. Och kanske kunde man förvänta sig att lärarutbild-
96