Skolvardag och framtidsambitioner. Etnologiska perspektiv på ...

ibla och självständiga lärare på olika sätt. Rent semantiskt används till exempel
ordet flexibel på ett flertal ställen i propositionen, alltid med en positiv
laddning (se till exempel s. 32). Men regeringens förslag är i sig också
uttryck för dessa ideal även om orden i sig inte nödvändigtvis används för att
beskriva dem. Den nya läraren förväntas exempelvis kunna arbeta i en
mängd olika lärandemiljöer, inte bara i skolan utan även utanför den. Regeringspropositionen
talar därför mycket om vikten av livslångt lärande, något
som lärarna måste vara beredda på för att i sin tur kunna utbilda människor
för ett arbetsliv som ställer krav på ”problemlösningsförmåga, kreativitet och
flexibilitet” (Prop. 2000:8). Begreppet livslångt lärande har historiskt stått
för såväl ett humanistiskt demokratiperspektiv och ett rationellt nyttoperspektiv
(Båth 2006:172; jfr även Herrman 1998:227–228), och regeringspropositionen
kan sägas tala utifrån båda dessa perspektiv även om tonvikten
särskilt i inledningen av propositionen ligger på den rationella och ekonomiska
nyttan av livslångt lärande.
Det livslånga lärandet ställer krav på de nya lärarna att vara beredda att
hela tiden lära nytt och att lära om och är ett uttryck för den tilltro till flexibilitet
och förändringsanda som inte bara genomsyrar lärarutbildningen utan
vidare delar av arbetslivet (jfr Schoug 2003:15–16; Martinsson 2002:31;
Martinsson 2006:64ff). Det betyder också att begreppet omfattar såväl lärare,
lärarstudenter som elever. Den livslångt lärande ses som en ofärdig individ
som förväntas vara beredd att förändras, och som ser förändring som något
normativt gott (Lindblad & Popkewitz 2004:xxii). Propositionen menar också
att ”läraren har ett personligt ansvar för sin egen kompetensutveckling”
och poängterar att kompetensutveckling är både en rättighet och en skyldighet
(Prop. 2000:30). Individen förväntas på det här sättet att vara självständig,
aktiv och ständigt beredd på att hela tiden söka upp den mest relevanta
kunskapen. Dubbelheten i begreppet livslångt lärande består i att det förväntas
bidra till ökad autonomi och professionell status för läraren, samtidigt
som begreppet också är normativt och disciplinerande. Den som inte är beredd
att förkovra sig på rätt sätt löper risken att marginaliseras (jfr Hayes &
Wynyard 2002:7; Hayes 2002:156; Moten & Harney 2004:104).
Begreppet livslångt lärande är motsägelsefullt. Det är normativt samtidigt
som det strävar efter någon form av emancipation för läraren. Det lyfter fram
flexibilitet och självständighet som positivt laddade begrepp, samtidigt som
begreppens normativa karaktär riskerar skapa både marginalisering och underordning.
Man kan då fråga sig hur idealen om flexibla och självständiga
(AUO). Dessa delar omfattar totalt tre terminer och är förlagda till början, mitten och slutet av
studenternas utbildning. Förutom textanalyser och deltagande observation har upprepade
intervjuer (enskilda och gruppintervjuer) genomförts med ett tiotal studenter. Dessutom har
kortare och mer tillfälliga intervjuer gjorts med lärarutbildare och andra studenter.
87