Skolvardag och framtidsambitioner. Etnologiska perspektiv på ...

122
om, om det också går långsamt. Att kvinnorna äfven i framtiden endast undantagsvis
komma att syssla med vetenskap är ju klart, och att de flesta som
syssla därmed inte bli vidare framstående, det tror jag också, men än sedan?
När de ingenting duga till, behöfs det inga lagar för att hindra deras befordran,
men när då och då en kvinna har en så stor vetenskaplig begåfning, att
hon har större kompetens än sina manliga medtäflare; hvarför skall hon inte
få göra sina gåfvor fruktbringande för sig själf och för samhället. Det är svårt
att förstå, hur universitetet skulle kunna bli lidande på den saken. (Cit. i
Åström 2002:22.) 1
Det skiljer nästan hundra år mellan dessa båda utsagor och trots uppenbara
skillander finns det också likheter i de forskarvärldar som Åsa Fex Svenningsen
och Eva von Bahr beskriver. Dessa likheter och skillnader kommer
jag att diskutera närmare i det följande. 2
Hur skapas en kvinnlig forskare?
Denna artikel handlar om kvinnliga forskares verksamhet och strategier för
att överleva i universitetsvärlden. Artikeln utgår från tre exempel, tre ”titthål”
in i kvinnliga akademikers verksamhet vid olika historiska tidpunkter. I
artikelns första del kommer jag att kort beröra kvinnliga pionjärers situation
vid universitetet omkring sekelskiftet 1900 med fokus på fysikern Eva von
Bahr. I den andra delen presenteras Sveriges första kvinnliga professor i
ämnet etnologi, folkloristen Anna Birgitta Rooth, som påbörjade sin akademiska
karriär vid mitten av 1900-talet. I artikelns tredje del kommer jag att
utgå ifrån några kvinnliga forskares erfarenheter i början av 2000-talet. Avslutningsvis
diskuterar jag likheter och skillnader i mina olika exempel.
Centrala frågor är: Hur har kvinnliga forskare tagit sig fram, tidigare och
idag, inom akademin? Vilka hinder finns och har funnits och vilka strategier
har kvinnor tillgripit och tillgriper för att bli kvar i universitetsvärlden?
Kort sagt, hur skapas en kvinnlig forskare?
Jag har använt mig av olika typer av källmaterial: självbiografiskt material,
intervjuer, svar på frågeformulär, rapporter och tryckt litteratur. I avsnittet
om Eva von Bahr används självbiografiskt material samt forskning om hennes
liv. I avsnittet om Anna Birgitta Rooth använder jag mig av kolleger och
vänners berättelser och hågkomster samt i någon mån av hennes egen forskning.
I det tredje avsnittet utgår jag ifrån rapporter om mentorsprojekt samt
1 Eva von Bahrs epistel ingår i en s.k. vandringsbok som skickades runt mellan några unga
kvinnor, som deltagit i en hushållskurs 1894–1895. Etnologen Lissie Åström (2002) har
analyserat vandringsboken, som finns i privat ägo.
2 Denna artikel är en omarbetad version av artikeln ”En utdragen balansakt. Kvinnliga
forskares strategier inom akademien” (Meurling 2006a; se även Meurling 2003,
2006b).