Skolvardag och framtidsambitioner. Etnologiska perspektiv på ...
Skolvardag och framtidsambitioner. Etnologiska perspektiv på ...
Skolvardag och framtidsambitioner. Etnologiska perspektiv på ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
kerar skolan som institution (eller möjligtvis lärarutbildningen) att få bära<br />
hundhuvudet. Elever kan således ställa högre krav <strong>på</strong> skolan än studenterna<br />
<strong>på</strong> universitetet eftersom de senare förväntas ha uppnått en högre grad av<br />
mognad <strong>och</strong> självständighet. Och studenterna kan av samma skäl ställa högre<br />
krav <strong>på</strong> universitetet än vad forskarna kan göra <strong>på</strong> forskarsamhället.<br />
När en aktör i denna hierarkiska kedja identifierar sig nedåt <strong>och</strong> således<br />
utmålar sig som liten <strong>och</strong> svag riskerar ansvaret i motsvarande mån att flyttas<br />
över <strong>på</strong> lärarkåren, handledarskrået eller utbildningsinstitutionen <strong>och</strong> dess<br />
ledning, varför den naturliga reaktionen från dessa håll lätt blir indignerade<br />
klagomål över gymnasifiering eller minskad kvalitet i avhandlingsarbetet.<br />
Vad som egentligen döljer sig bakom denna kritik är väl snarast opposition<br />
gentemot de högre krav som samtidigt riskerar att riktas mot dem som utmålas<br />
som ansvariga. Om någon är liten <strong>och</strong> svag innebär ju detta en ökad börda<br />
<strong>på</strong> axlarna för de stora <strong>och</strong> starka. Särskilt <strong>på</strong>fallande blir detta när kritiken<br />
initieras av krav <strong>på</strong> pedagogisk fortbildning av universitetslärare <strong>och</strong><br />
doktorandhandledare. Tanken att universitetslärare inte bör ägna all tid utanför<br />
föreläsningssalen eller seminarierummet åt forskning, utan också åt att<br />
förbättra sin pedagogiska förmåga att förmedla kunskaper, kan då leda till<br />
opposition från dem som menar att universitetsutbildningen därmed gymnasifieras<br />
(jfr t.ex. Saxonberg 2005). Och den som vill få gehör för krav <strong>på</strong><br />
pedagogisk vidareutbildning av universitetslärare bör också betona sin beroendeställning.<br />
För varför skulle lärare <strong>och</strong> forskarhandledare egentligen behöva<br />
fortbildas om doktoranderna var mogna nog att forska <strong>och</strong> förkovra sig<br />
<strong>på</strong> egen hand?<br />
Akademiska krumelurpiller<br />
Antagningsreformen 1998 kan betraktas som början <strong>på</strong> en serie förändringar<br />
av doktorandernas villkor i det svenska utbildningssystemet. I <strong>och</strong> med denna<br />
reform kom allt större uppmärksamhet också att riktas mot forskarutbildningen<br />
<strong>och</strong> åtskilliga doktorandbarometrar <strong>och</strong> utredningar av doktorandernas<br />
villkor har gjorts <strong>på</strong> senare år. Från doktorandhåll har man också bedrivit<br />
mycket aktiva <strong>på</strong>tryckningar <strong>på</strong> ansvariga instanser för att förbättra sin situation.<br />
Denna kamp har kännetecknats av en framgångsrik balansgång mellan<br />
anspråken <strong>på</strong> att vara både studenter <strong>och</strong> forskare. En skrift som uttrycker<br />
ambitionen att förena dessa motstridiga roller är Sveriges Förenade Studentkårers<br />
officiella dokument SFS 18 punkter om forskarutbildningen. Här benämns<br />
doktoranden genomgående som ”forskarstuderande” – vid något tillfälle<br />
helt sonika som ”student” – <strong>och</strong> hans eller hennes belägenhet betecknas<br />
i termer av ”utbildningsprocess”, ”utbildningssituation” <strong>och</strong> ”studiesituation”,<br />
vilket ligger till grund för flera av de krav som artikuleras i texten.<br />
115
Change language