Skolvardag och framtidsambitioner. Etnologiska perspektiv på ...

arstudent och en etnologstudent behöver lära sig för att komma igång med
studierna kan på det här sättet förstås som rent fysisk eller materiell.
Föreställningarna om att skapa flexibla och självständiga lärare är inte något
som bara kommer till uttryck i regeringspropositionens formella språk.
De visar sig också i eldiga introduktioner för nya studenter, där lärarutbildare
högstämt talar om vilken kraft de anser att studenterna utgör, och om vilket
ansvar de har över sin utbildning och över sin roll i samhället. Men föreställningarna
materialiseras också i till synes banala krav på studenterna att
hitta runt bland och känna till universitetets olika lokaliteter. Genom Lärarprogrammets
”infiltration” i hela universitetet laddas, åtminstone potentiellt,
byggnadernas institutionella tillhörigheter också om. Göteborgs universitet
har tillsatt ett ”råd för identitets- och imagefrågor”, som ska finna och utveckla
ett gemensamt varumärke. Vid en hearing om detta framkom att ett
speciellt problem för Göteborg är de ”starka fakulteterna”, något som även
framkom i Högskoleverkets utvärdering av Lärarprogrammet i Göteborg
(Högskoleverket 2005, del 2:31). Till synes starka fakulteter med olika institutionskulturer
gör det svårt att finna konsensus om vad som ska vara universitetets
gemensamma grund. Något som bidrar till den här uppdelningen
är att universitetets byggnader i vardagligt tal tilldelats fakultetsspecifika
smeknamn. Humanistiska fakultetens huvudbyggnad kallas till exempel
”Humanisten”, Samhällsvetenskapliga fakultetens byggnadskomplex kallas
på göteborgskt vis ”Samvetet”, Medicinska fakulteten håller till på ”Medicinarberget”
och Utbildningsvetenskapliga fakultetens huvudbyggnad i Mölndal
kallas för ”Pedagogen”. De här benämningarna bidrar till föreställningar
om disciplinära olikheter. Byggnaderna kommer på det här sättet att bli
agenter i ett skapande av olika ”vi” och ”dom”, föreställningar om ”hemma”
och ”borta” o.s.v. För studenterna på bussen var det tydligt att de inte såg
Chalmers som ”hemma”, snarare tvärtom. Men eftersom Chalmers, ur studenternas
perspektiv, är en plats för lärarutbildning, blir deras avståndstagande
också riktat mot andra kategorier av lärare, sådana som de själva inte
definierar sig som.
En teoretisk utgångspunkt i den här artikeln är att människor inte fritt kan
välja hur de vill vara som lärare, eller fritt välja hur de i utbildningen vill
forma sig till lärare. Det jag vill kalla för lärarsubjekt upprättas istället inom
ramen för normaliserande maktpraktiker. Normalisering är en process som
skapar olika typer av subjekt inom olika diskurser, till exempel brottslingen i
en juridisk diskurs, patienten i en medicinsk eller eleven i en utbildningsdiskurs.
Handlingar, prestationer och uppförande förs till en helhet där det
blir möjligt att jämföra dem i förhållande till varandra. Därmed blir det också
möjligt att skilja olika individer från varandra. Individernas förmåga, nivå
och ”natur” kan mätas och därmed skapas hierarkier dem emellan, något
som i sin tur skapar en konformitet, en mall som det gäller att uppnå, och
89