Skolvardag och framtidsambitioner. Etnologiska perspektiv på ...

tifikationer hos elever i skolan. Materialet som analyseras har samlats in
genom deltagande observationer i två klasser i årskurs sex, 6 a och 6 b, på en
grundskola i norra delen av kommunen Botkyrka, med en befolkning bestående
av 33,3 % utrikes födda, under skolåret 2004–2005, som ett led i ett
pågående avhandlingsarbete om pojkars maskuliniteter och elevidentifikationer
(Statistiska centralbyrån 2005:24).
Köns- och genuskoreografier
Begreppet koreografi återfinns i många genusforskares begreppsapparat.
Britt-Marie Berge använder sig av begreppet könskoreografi för att analysera
maktförhållanden mellan olika aktörer i skolan, ur ett genusperspektiv. Hon
skriver om könskoreografi som ”de turer och steg som alla inblandade erkänner
går an för flickor och pojkar samt för män och kvinnor i klassrum”
(Berge 1998:51) eller som ”resultatet av de formella och informella regler
som beskriver de turer och steg som de inblandade skapat och konstituerat
som möjliga att göra för olika personer i lokala kontexter som exempelvis
barn och vuxna i enskilda skolrum” (Berge 2001:13).
Barrie Thornes användning av koreografi är mer explicit fokuserat på
kroppen i rummet, då hon med begreppet choreography of gender analyserar
de processer som leder till rumslig separation eller rumslig integration mellan
pojkar och flickor i skolan. Hon menar att ”Boys and girls separate (or
are separated) periodically, with their own spaces, rituals, and groups, but
they also come together to become, in crucial ways, part of the same world”
(Thorne 2004:36ff).
Gemensamt för dessa båda forskares sätt att använda begreppet koreografi
är att med dess hjälp rikta uppmärksamheten mot hur maktförhållanden i en
genusordning reglerar kroppars fördelning över och användning av rummet
och tiden. Detta kan förstås, med hjälp av Judith Butler, som en obligatorisk
iscensättning av konventioner, varigenom våra identifikationer (åter)skapas.
Judith Butler betraktar könskategorier som genealogiskt fixerade, som effekter
av könskonstituerande processer som är synliga i det människor ”gör”,
det vill säga det vi säger, bygger, artikulerar. Enligt detta synsätt är våra
könsidentiteter helt enkelt resultatet av det som kan beskrivas som iscensättningen
av en koreografi, eller som Butler uttrycker det: ”Gender is the repeated
stylization of the body, a set of repeated acts within a highly regulatory
frame that conseal over time to produce the appearence of substance” (Butler
1990/1999:44). Detta ”återupprepande av normer, som föregår, begränsar
och överskrider den som framför” (Butler 1993/2005:114), varigenom människor
blir till som subjekt, kallar Butler performativiteten. Dansteoretikern
Susan Leigh Foster inspireras av Butlers tankar, men hon menar att det finns
18