NOTULAE ENTOMOLOGICAE - Helda
NOTULAE ENTOMOLOGICAE - Helda
NOTULAE ENTOMOLOGICAE - Helda
Erfolgreiche ePaper selbst erstellen
Machen Sie aus Ihren PDF Publikationen ein blätterbares Flipbook mit unserer einzigartigen Google optimierten e-Paper Software.
HENRIK WREDE, CANTIIARIS- UND RIIAGONYCIIA-ARTEN 91<br />
Literatur: Enunieratio Insectorum Fenniae et Sueciae. II Coleoptera.<br />
Helsingfors Entomologiska Bytesförening Helsingfors 1947. — HANSEN, V. 1939:<br />
Danmarks fauna 44. Biller X. Köbenhavn. — HORION, A. 1953: Faunistik der<br />
Mitteleuropäischen Käfer. Band III. Miinchen. — LINDROTH, C.H. u.a. 1960:<br />
Catalogus Coleopterorum Fennoscandiae et Daniae. Entomologiska sällskapet.<br />
Lund 1960. — ScilAUFUSS, C. 1916: Calwers Käferbuch Band I. — VERIIOEFF.<br />
K. W. 1917: Archiv fur Naturgeschichte Abt.A. 2 Heft. Leipzig. 1923: Archiv<br />
fiir Naturgeschichte Abt.A. 1 Heft. Leipzig.<br />
Litteratur — Kirjallisuutta<br />
BI^ÛTIIGEN, P.: Die Faltenwespen Mitteleuropas (Hynienoptera, Diploptera).<br />
Abh. d. deutschen Akad. d. Wiss. zu Berlin, Klasse f. Chémie, Geologic und Biologie.<br />
Jhrg. 1961 Nr 2. 243 sid. Pris DM 26:50.<br />
Författaren har genom en stor mängd skrifter gjord sig känd som en av Europas<br />
bästa kännare av getingar. Det är därför glädjande att han i föreliggande<br />
med ett flertal avbildningar försedda verk gett oss en sammanfattande monografi<br />
över dessa alls icke så lätt determinerade djur. Huvudvikten i arbetet är<br />
lagd på bestämningstabellerna, som är synnerligen noggrant uppgjorda. För<br />
varje art ges en detaljerad redogörelse över dess utbredning i Mellaneuropa, men<br />
även dess förekomst i andra länder beröres. Arternas levnadsvanor är utförligt<br />
behaudlade och deras snyltgäster och parasiter har ihågkommits. Arbetet avslutas<br />
med en detaljerad litteraturförteckning indelad i systematiska, nomenklatoriska,<br />
biologiska och faunistiska skrifter.<br />
Några speciellt nordiska vespider, exister ar ej, och alla hos oss förekommande<br />
former finnes därför i arbetet. En del arter är uppdelade i underarter och vi<br />
har i Nordeiiropa följande: Odynerus laevipes ssp. scandinavictis Sauss., crassicornis<br />
ssp. arcticus Sauss. och notatus Jur. ssp. pubescens Thoms., av vilken sistnämnda<br />
form clypealis Thoms. är beskriven på ett monströst exemplar. I stället<br />
för angustaius Zett. inför Bi^UTIIGEN namnet alternans Zett.; sinuaiissimus Rich.<br />
1935 {sinualus F. preocc.) ersättes av mutinensis Bald, och den sannolikt feltolkade<br />
gracilis Brullé av elegans Wesm.<br />
BI^UTHGEN delar onödigtvis upp getingarna i tre familjer: Vespidae, Eumenidae<br />
och Masaridae i motsats till den nya amerikanska hymenopterkatalogen, där<br />
dessa innefattas i en enda familj Vespidae. En indelning av hela ordningen Hymenoptera<br />
på enahanda tämligen svaga kännetecken skulle resultera i massor<br />
av nya familjer. Även uppdelningen av släktet Vespa i fem släkten och fem undersläkten<br />
åtskilda tilldels blott av färgolikheter kan enligt min tanke ej heller<br />
accepteras. Rent förvirrande är den avvikande nomenklaturen inom Eumeninae<br />
hos Bliithgen och i den amerikanska katalogen. Så ersätter författaren det tidigare<br />
släktet Odynerus Latr. med Oplomerus Westw. och Gymnomevus Bliithg.,<br />
Stenodynerus Sauss. med Nannodynerus Bliithg. samt Rygchiuni Spin. 1806 (Leionotus<br />
vSauss. 1853) med Euodynerus Bliithg., medan Odynenis Latr. användes<br />
för Synimorphus Westw. Motiveringen till dessa namnändringar är diskutabel,<br />
varför de knappast kommer att bli allmänt erkända.<br />
\V. HEIJ.ÉN