NOTULAE ENTOMOLOGICAE - Helda

I H G NOTULAK KNTOMOI.OGICAE XIJII, lOOlJ
easily distinguished by differences in the outer style (cf. L,ackschewitz: Korrespondenzbl.
Naturf. Ver. Riga, 59, p. 10—11, figs. 2—4, 1927), The females
of affinis and neglecta are still unknown. The female of cinerascens is easily
distinguished by having a parallel-sided vaginal apodeme, not constricted
niidvvavs as in areolata.
Litteratur — Kirjallisuutta
HEINRICH, GERD H.: Synopsis of Nearctic Iclmeunioninae Stenopneusticae
with Particular Reference to the Northeastern Region/Hymenoptera/ I—VII.
The Canadian Entomologist. Supplement. 1962. 886 sidor.
Under senaste tid ha i U.S.A. flere utmärkta monografier över ichneumonider
publicerats. Till dessa ansluter sig nu ovannämnda arbete av den tidigare i
Polen och Tyskland verksamma, kända specialisten på gruppen Ichneumoniuae.
För några år sedan överflyttade HEINRICH till N.Amerika, där han sedan
dess sysselsatt sig med den amerikanska faunan. I föreliggande arbete behandlas
de bäst kända av ichneumoniderna, de s.k. stora ichneunionerna. En ingående
beskrivning ges av arter och subspecies jämte uppgifter om deras förekomst i
U.S.A. och i andra länder. För att par tidigare kända arter uppställes nya släkten.
Arbetet åtföljs av ett antal planscher med detaljerade avliildningar av
olika kroppsdelar.
Att ichneumonidfaunan i U.S.A. ännu är högst ofullständigt känd framgår
av det tämligen ringa, blott till inemot 500 uppgående antalet arter, av vilka
ej mindre än 209 beskrivs som nya. Redan i Nordeuropa har vi ca 380 arter.
Gemensamma med den palearktiska faunan är 25. Av dessa har vi följande 19
i Finland: Coelichmonops solutus Hlmgr., Orgichneunion calcatorius Thnb., Cratichneumon
nigritanus Grav., Ichneumon neréni Ths., /. deliratorius L.. Anisopygus
pseudonymils Wsm., Pseudamblyteles homocerus Wsm., Stenichneumon militaritts
Thnb., 5. culpator Schrk, Aoplus torpidus Wsm., A. ruficeps (îrav., A. ocropis
Gniel., Ilybophorelliis injucundus Wsm., Melanichneumon anator F., Plaiylabus
opaculus Ths., Liny eus exhortator F., Hypomecus 4-annulatus Grav., Callajoppa
cirrogaster Schrk och Tragus caeruleator F.
Då ca hälften av de i arbetet anförda släktena förekommer hos oss, och i
bestänmingstabellerna ej sällan omnämns nya kännetecken, är monografin
taxonomi.skt värdefull även för Nordeuropas ichneumonologer.
W. HEiJ