Diccionariu toponímicu del conceyu de Xixón _bicolor_ - El Comercio
Diccionariu toponímicu del conceyu de Xixón _bicolor_ - El Comercio
Diccionariu toponímicu del conceyu de Xixón _bicolor_ - El Comercio
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Diccionariu</strong> <strong>toponímicu</strong> <strong><strong>de</strong>l</strong> Conceyu <strong>de</strong> <strong>Xixón</strong><br />
llamáu, o bien al nome <strong><strong>de</strong>l</strong> amu d’una<br />
tierra. De *ĬN ATTAŬLĬŌ pasaríase primero a<br />
*en Ataóyo, llueu a *n’Ataóyo (igual que en<br />
+ Asturies da llugar a n’Asturies), fusionao<br />
<strong>de</strong>pués en Nataoyo y perdiéndose la<br />
conciencia <strong>de</strong> que la n- inicial fuere la<br />
preposición en. De toes maneres, el<br />
testimoniu <strong>de</strong> variantes como Ataoyo o<br />
Lataoyo (proce<strong>de</strong>nte <strong>de</strong> *L’Ataoyo), ye<br />
bona prueba <strong>de</strong> que’l nome llatín ATTAŬLĬŌ<br />
pudo conocer tamién una evolución a<br />
cencielles, ensin supone-y una preposición<br />
<strong><strong>de</strong>l</strong>antre. Les secuencies -LĬ- <strong><strong>de</strong>l</strong> llatín dan<br />
como resultáu asturianu una -y-, como<br />
MŬLIĔREM, TRIPALĬUM, qu’orixinen les palabres<br />
muyer, trabayu. <strong>El</strong> nome ATTAŬLĬUS<br />
[attaúlius] sería la llatinización d’un nome<br />
visigodu, asemeyáu al que dio llugar al<br />
actual Ataúlfo o Adolfo, y provendría <strong>de</strong> la<br />
espresión xermánica ATHAL-WULF ‘llobu<br />
ilustre’.<br />
●Referencia al llugar: <strong>El</strong> Natahoyo ye un<br />
sitiu pobláu <strong><strong>de</strong>l</strong> qu’hai constancia <strong>de</strong>n<strong>de</strong><br />
época romana. La documentación medieval<br />
refierse a un llugar a la vera’l mar on<strong>de</strong><br />
había lloses, praos, montes, fontes,<br />
acueductos, pesqueríes, salines, etc. La<br />
capiella <strong>de</strong> San Esteban <strong><strong>de</strong>l</strong> Mar ye <strong><strong>de</strong>l</strong><br />
sieglu XVIII. Históricamente, yera un barriu<br />
<strong>de</strong> la tradicional parroquia rural <strong>de</strong><br />
Tremañes. <strong>El</strong> nome d’<strong>El</strong> Natahoyo tiense<br />
emplegao tamién pa llamar <strong>El</strong> Río Cuti (o<br />
Cutis), que <strong>de</strong>semboca nel llugar, y a<br />
dalgún <strong>de</strong> los arenales occi<strong>de</strong>ntales asitiaos<br />
ente L’Atalaya y <strong>El</strong> Monte Coroña (playa<br />
d’<strong>El</strong> Natahoyo). Al entamar la Revolución<br />
Industrial, <strong>El</strong> Natahoyo yera un cotu<br />
señorial <strong><strong>de</strong>l</strong> Marqués <strong>de</strong> San Esteban. La<br />
industrialización camuda dafechu la<br />
fisionomía <strong>de</strong> la zona: la fábrica <strong>de</strong> lloza<br />
«La Asturiana» ye la primera, en 1876,<br />
pero llueu síguen-y la <strong>de</strong> «Moreda y Gijón»<br />
en 1879, la refinería <strong>de</strong> Rufino Martínez en<br />
1890, y tantes otres.<br />
●Documentación histórica <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: en<br />
documentos medievales escritos en llatín<br />
apaez «in Nataleo ecclesiam Sancte Eulalie»<br />
(Llibru <strong>de</strong> los Testamentos, añu 905); «<strong>de</strong><br />
uilla nostra propria quam habuimus […] in<br />
Asturias, territorio Gigon secus Occeani<br />
maris, nominata Ataulio», «illa supradicta<br />
uilla nominata Ataulio» (Llibru <strong>de</strong> los<br />
Testamentos, añu 1078); «<strong>de</strong> uilla mea<br />
propria quam habeo in Asturias territorio<br />
Gegione, nominata uilla Ataulio» (mesma<br />
137<br />
fonte, añu 1080); «Nataollo» (Llibru<br />
Becerru, añu 1281); «Nataollo»<br />
(documentu <strong>de</strong> 1493). <strong>El</strong> Llibru Ordinariu<br />
cita nel añu 1578: «E luego nonbraron en<br />
Tremañes a Gonçalo <strong>de</strong> la Caleya e a Juan<br />
<strong>de</strong> la Briega <strong>de</strong> Nataollo». Nos Protocolos<br />
Notariales <strong><strong>de</strong>l</strong> Conceyu <strong>de</strong> <strong>Xixón</strong>, añu 1743,<br />
cítase: «En el coto d’<strong>El</strong> Nataoyo <strong>de</strong> el<br />
conzexo <strong>de</strong> Jixon». Nel «Plano <strong><strong>de</strong>l</strong> Puerto<br />
<strong>de</strong> Gixon», d’Andrés <strong>de</strong> la Cuesta (1776),<br />
indícase «Rio <strong><strong>de</strong>l</strong> Atahoio», pa referise a <strong>El</strong><br />
Río Cuti, y «Arenal <strong>de</strong> Atahoy», pa referise<br />
a la playa d’ente <strong>El</strong> Río Cuti y <strong>El</strong> Monte<br />
Coroña. Nel «Plano <strong>de</strong> la Concha <strong>de</strong> Gijon»,<br />
<strong>de</strong> Vicente Tofiño (1787), apaez «Rio<br />
Ataoyo». Xovellanos nel so Diariu escribe<br />
«Natahoyo». <strong>El</strong> «Plano <strong><strong>de</strong>l</strong> Puerto y Villa <strong>de</strong><br />
Gixon en Asturias», <strong>de</strong> Ramón Lope (1812),<br />
conseña una barbacana «<strong><strong>de</strong>l</strong> Mar <strong>de</strong><br />
Nataoyo» y otra «<strong><strong>de</strong>l</strong> Mar <strong>de</strong> S. n Lorenzo»,<br />
espresiones on<strong>de</strong>’l sustantivu mar ta usáu<br />
nel sentíu <strong>de</strong> κ ’entrante o zona <strong>de</strong> la mar<br />
reconocible nun entornu <strong>de</strong>termináu’ 32 . Nel<br />
«Plano <strong>de</strong> la Villa y Puerto <strong>de</strong> Gijón», <strong>de</strong><br />
Sandalio Junquera Huergo y Alonso García<br />
Rendueles, <strong>de</strong> 1836, apaez «Arenal <strong>de</strong><br />
Nataoyo» y «Al<strong>de</strong>a <strong>de</strong> Nataoyo». <strong>El</strong><br />
diccionariu xeográficu <strong>de</strong> Madoz (1845-50)<br />
cita esti llugar como «Natahoyo, lugar <strong>de</strong> la<br />
parr. <strong>de</strong> Ceares». Francisco Coello conseña<br />
nel so «Plano <strong>de</strong> la Villa y Puerto <strong>de</strong> Gijon»<br />
(1870) «Arrabal <strong>de</strong> Natahoyo» y «Arenal y<br />
Playa <strong>de</strong> Natahoyo ó <strong><strong>de</strong>l</strong> Paseo».<br />
●Otres observaciones sobre’l nome: como<br />
se comprueba pola etimoloxía y la historia<br />
<strong>de</strong> la palabra, la «h» nun ye más qu’un<br />
adornu ortográficu ensin mayor<br />
fundamentu; la escritura más correcta,<br />
<strong>de</strong>n<strong>de</strong>’l puntu <strong>de</strong> vista filolóxicu, sería <strong>El</strong><br />
Nataoyo, que tien prece<strong>de</strong>ntes históricos.<br />
Per otru llau, l’usu popular incorpora<br />
l’artículu, <strong>de</strong> manera que nun ye correcto<br />
precindir d’él diciendo simplemente<br />
«Natahoyo». Hai xente que diz <strong>El</strong> Lataoyo y<br />
Lataoyo, con una L- inicial que pue tar<br />
orixinada nuna vieya forma con artículu <strong><strong>de</strong>l</strong><br />
tipu *L’Ataoyo; en tou casu, ye <strong>de</strong> xuru un<br />
32 Esta acepción, que se rexistra<br />
n’entornos como La Ría d’Avilés, nun se<br />
recueye nel DALLA, puesto que l’acepción<br />
‘porción xeográficamente reconocible <strong>de</strong> la<br />
masa d’agua salao que cubre la tierra’<br />
apunta más bien a usos como Mar<br />
Cantábricu.