14.04.2013 Views

Diccionariu toponímicu del conceyu de Xixón _bicolor_ - El Comercio

Diccionariu toponímicu del conceyu de Xixón _bicolor_ - El Comercio

Diccionariu toponímicu del conceyu de Xixón _bicolor_ - El Comercio

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

<strong>Diccionariu</strong> <strong>toponímicu</strong> <strong><strong>de</strong>l</strong> Conceyu <strong>de</strong> <strong>Xixón</strong><br />

llamáu, o bien al nome <strong><strong>de</strong>l</strong> amu d’una<br />

tierra. De *ĬN ATTAŬLĬŌ pasaríase primero a<br />

*en Ataóyo, llueu a *n’Ataóyo (igual que en<br />

+ Asturies da llugar a n’Asturies), fusionao<br />

<strong>de</strong>pués en Nataoyo y perdiéndose la<br />

conciencia <strong>de</strong> que la n- inicial fuere la<br />

preposición en. De toes maneres, el<br />

testimoniu <strong>de</strong> variantes como Ataoyo o<br />

Lataoyo (proce<strong>de</strong>nte <strong>de</strong> *L’Ataoyo), ye<br />

bona prueba <strong>de</strong> que’l nome llatín ATTAŬLĬŌ<br />

pudo conocer tamién una evolución a<br />

cencielles, ensin supone-y una preposición<br />

<strong><strong>de</strong>l</strong>antre. Les secuencies -LĬ- <strong><strong>de</strong>l</strong> llatín dan<br />

como resultáu asturianu una -y-, como<br />

MŬLIĔREM, TRIPALĬUM, qu’orixinen les palabres<br />

muyer, trabayu. <strong>El</strong> nome ATTAŬLĬUS<br />

[attaúlius] sería la llatinización d’un nome<br />

visigodu, asemeyáu al que dio llugar al<br />

actual Ataúlfo o Adolfo, y provendría <strong>de</strong> la<br />

espresión xermánica ATHAL-WULF ‘llobu<br />

ilustre’.<br />

●Referencia al llugar: <strong>El</strong> Natahoyo ye un<br />

sitiu pobláu <strong><strong>de</strong>l</strong> qu’hai constancia <strong>de</strong>n<strong>de</strong><br />

época romana. La documentación medieval<br />

refierse a un llugar a la vera’l mar on<strong>de</strong><br />

había lloses, praos, montes, fontes,<br />

acueductos, pesqueríes, salines, etc. La<br />

capiella <strong>de</strong> San Esteban <strong><strong>de</strong>l</strong> Mar ye <strong><strong>de</strong>l</strong><br />

sieglu XVIII. Históricamente, yera un barriu<br />

<strong>de</strong> la tradicional parroquia rural <strong>de</strong><br />

Tremañes. <strong>El</strong> nome d’<strong>El</strong> Natahoyo tiense<br />

emplegao tamién pa llamar <strong>El</strong> Río Cuti (o<br />

Cutis), que <strong>de</strong>semboca nel llugar, y a<br />

dalgún <strong>de</strong> los arenales occi<strong>de</strong>ntales asitiaos<br />

ente L’Atalaya y <strong>El</strong> Monte Coroña (playa<br />

d’<strong>El</strong> Natahoyo). Al entamar la Revolución<br />

Industrial, <strong>El</strong> Natahoyo yera un cotu<br />

señorial <strong><strong>de</strong>l</strong> Marqués <strong>de</strong> San Esteban. La<br />

industrialización camuda dafechu la<br />

fisionomía <strong>de</strong> la zona: la fábrica <strong>de</strong> lloza<br />

«La Asturiana» ye la primera, en 1876,<br />

pero llueu síguen-y la <strong>de</strong> «Moreda y Gijón»<br />

en 1879, la refinería <strong>de</strong> Rufino Martínez en<br />

1890, y tantes otres.<br />

●Documentación histórica <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: en<br />

documentos medievales escritos en llatín<br />

apaez «in Nataleo ecclesiam Sancte Eulalie»<br />

(Llibru <strong>de</strong> los Testamentos, añu 905); «<strong>de</strong><br />

uilla nostra propria quam habuimus […] in<br />

Asturias, territorio Gigon secus Occeani<br />

maris, nominata Ataulio», «illa supradicta<br />

uilla nominata Ataulio» (Llibru <strong>de</strong> los<br />

Testamentos, añu 1078); «<strong>de</strong> uilla mea<br />

propria quam habeo in Asturias territorio<br />

Gegione, nominata uilla Ataulio» (mesma<br />

137<br />

fonte, añu 1080); «Nataollo» (Llibru<br />

Becerru, añu 1281); «Nataollo»<br />

(documentu <strong>de</strong> 1493). <strong>El</strong> Llibru Ordinariu<br />

cita nel añu 1578: «E luego nonbraron en<br />

Tremañes a Gonçalo <strong>de</strong> la Caleya e a Juan<br />

<strong>de</strong> la Briega <strong>de</strong> Nataollo». Nos Protocolos<br />

Notariales <strong><strong>de</strong>l</strong> Conceyu <strong>de</strong> <strong>Xixón</strong>, añu 1743,<br />

cítase: «En el coto d’<strong>El</strong> Nataoyo <strong>de</strong> el<br />

conzexo <strong>de</strong> Jixon». Nel «Plano <strong><strong>de</strong>l</strong> Puerto<br />

<strong>de</strong> Gixon», d’Andrés <strong>de</strong> la Cuesta (1776),<br />

indícase «Rio <strong><strong>de</strong>l</strong> Atahoio», pa referise a <strong>El</strong><br />

Río Cuti, y «Arenal <strong>de</strong> Atahoy», pa referise<br />

a la playa d’ente <strong>El</strong> Río Cuti y <strong>El</strong> Monte<br />

Coroña. Nel «Plano <strong>de</strong> la Concha <strong>de</strong> Gijon»,<br />

<strong>de</strong> Vicente Tofiño (1787), apaez «Rio<br />

Ataoyo». Xovellanos nel so Diariu escribe<br />

«Natahoyo». <strong>El</strong> «Plano <strong><strong>de</strong>l</strong> Puerto y Villa <strong>de</strong><br />

Gixon en Asturias», <strong>de</strong> Ramón Lope (1812),<br />

conseña una barbacana «<strong><strong>de</strong>l</strong> Mar <strong>de</strong><br />

Nataoyo» y otra «<strong><strong>de</strong>l</strong> Mar <strong>de</strong> S. n Lorenzo»,<br />

espresiones on<strong>de</strong>’l sustantivu mar ta usáu<br />

nel sentíu <strong>de</strong> κ ’entrante o zona <strong>de</strong> la mar<br />

reconocible nun entornu <strong>de</strong>termináu’ 32 . Nel<br />

«Plano <strong>de</strong> la Villa y Puerto <strong>de</strong> Gijón», <strong>de</strong><br />

Sandalio Junquera Huergo y Alonso García<br />

Rendueles, <strong>de</strong> 1836, apaez «Arenal <strong>de</strong><br />

Nataoyo» y «Al<strong>de</strong>a <strong>de</strong> Nataoyo». <strong>El</strong><br />

diccionariu xeográficu <strong>de</strong> Madoz (1845-50)<br />

cita esti llugar como «Natahoyo, lugar <strong>de</strong> la<br />

parr. <strong>de</strong> Ceares». Francisco Coello conseña<br />

nel so «Plano <strong>de</strong> la Villa y Puerto <strong>de</strong> Gijon»<br />

(1870) «Arrabal <strong>de</strong> Natahoyo» y «Arenal y<br />

Playa <strong>de</strong> Natahoyo ó <strong><strong>de</strong>l</strong> Paseo».<br />

●Otres observaciones sobre’l nome: como<br />

se comprueba pola etimoloxía y la historia<br />

<strong>de</strong> la palabra, la «h» nun ye más qu’un<br />

adornu ortográficu ensin mayor<br />

fundamentu; la escritura más correcta,<br />

<strong>de</strong>n<strong>de</strong>’l puntu <strong>de</strong> vista filolóxicu, sería <strong>El</strong><br />

Nataoyo, que tien prece<strong>de</strong>ntes históricos.<br />

Per otru llau, l’usu popular incorpora<br />

l’artículu, <strong>de</strong> manera que nun ye correcto<br />

precindir d’él diciendo simplemente<br />

«Natahoyo». Hai xente que diz <strong>El</strong> Lataoyo y<br />

Lataoyo, con una L- inicial que pue tar<br />

orixinada nuna vieya forma con artículu <strong><strong>de</strong>l</strong><br />

tipu *L’Ataoyo; en tou casu, ye <strong>de</strong> xuru un<br />

32 Esta acepción, que se rexistra<br />

n’entornos como La Ría d’Avilés, nun se<br />

recueye nel DALLA, puesto que l’acepción<br />

‘porción xeográficamente reconocible <strong>de</strong> la<br />

masa d’agua salao que cubre la tierra’<br />

apunta más bien a usos como Mar<br />

Cantábricu.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!