Diccionariu toponímicu del conceyu de Xixón _bicolor_ - El Comercio
Diccionariu toponímicu del conceyu de Xixón _bicolor_ - El Comercio
Diccionariu toponímicu del conceyu de Xixón _bicolor_ - El Comercio
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Diccionariu</strong> <strong>toponímicu</strong> <strong><strong>de</strong>l</strong> Conceyu <strong>de</strong> <strong>Xixón</strong><br />
SAN LLORIENZO<br />
Barriu <strong>de</strong> la parroquia <strong>de</strong> Somió.<br />
●Formación <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: topónimu<br />
compuestu formáu por dos elementos. <strong>El</strong><br />
primeru ye l’elementu san, que ye apócope<br />
<strong>de</strong> santu. <strong>El</strong> segundu ye’l nome d’home<br />
Llorienzo. Trátase d’una advocación relixosa<br />
al mentáu santu.<br />
●Etimoloxía: santu vien <strong><strong>de</strong>l</strong> llatín SANCTUM<br />
‘sagráu, consagráu’, acusativu masculín <strong>de</strong><br />
SANCTUS -A -UM, participiu <strong><strong>de</strong>l</strong> verbu SANCĪRE<br />
[sankíre] ‘consagrar, sancionar’. Pela so<br />
parte, el nome d’home Llorienzo ye d’orixe<br />
romanu: LAURENTĬUM [lauréntium], acusativu<br />
<strong>de</strong> LAURENTĬUS, <strong>de</strong>riváu <strong><strong>de</strong>l</strong> sustantivu<br />
LAURUM [láurum] ‘lloréu’.<br />
●Referencia al llugar: San Llorienzo <strong>de</strong>signa<br />
tamién un cabu <strong>de</strong> la mar que pertenez a<br />
esti barriu. Ver tamién La Provi<strong>de</strong>ncia.<br />
●Documentación histórica <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: en<br />
documentu sobre xeres balleneres, <strong><strong>de</strong>l</strong> añu<br />
1629, apaez como «Salorenço», «San<br />
Lorenço» y «S. Lorenço». Como curiosidá,<br />
pue comentase que nos mapes <strong>de</strong> fines <strong><strong>de</strong>l</strong><br />
sieglu XVII y primer metá <strong><strong>de</strong>l</strong> XVIII, fechos<br />
na so gran parte por cartógrafos<br />
estranxeros, el topónimu «San Lorenzo»<br />
suel apaecer más al oeste, pa on<strong>de</strong> Candás.<br />
●Otres observaciones sobre’l nome: Parque<br />
<strong><strong>de</strong>l</strong> Cabu San Llorienzo ye’l nome <strong><strong>de</strong>l</strong><br />
parque inauguráu en 1997.<br />
SAN PELAYO<br />
Barriu <strong>de</strong> la parroquia <strong>de</strong> Caldones. Códigu<br />
alministrativu: 24.04.06. Nome oficial<br />
anterior: «San Pelayo».<br />
●Formación <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: topónimu<br />
compuestu formáu por dos elementos. <strong>El</strong><br />
primeru ye l’elementu san, que ye apócope<br />
<strong>de</strong> santu. <strong>El</strong> segundu ye’l nome d’home<br />
Pelayo. Trátase d’una advocación relixosa al<br />
mentáu santu.<br />
●Etimoloxía: santu vien <strong><strong>de</strong>l</strong> llatín SANCTUM<br />
‘sagráu, consagráu’, acusativu masculín <strong>de</strong><br />
SANCTUS -A -UM, participiu <strong><strong>de</strong>l</strong> verbu SANCĪRE<br />
[sankíre] ‘consagrar, sancionar’. Pela so<br />
parte, el nome d’home Pelayo significa<br />
n’orixe ‘marín, marineru’, y vien <strong><strong>de</strong>l</strong> llatín<br />
PĔLĂGĬUM [peláguium], acusativu <strong>de</strong><br />
PĔLĂGĬUS, que se tomó <strong><strong>de</strong>l</strong> axetivu griegu<br />
PELÁGIOS [peláguios] ‘<strong>de</strong> la mar’, <strong>de</strong>riváu <strong><strong>de</strong>l</strong><br />
sustantivu PÉLAGOS ‘mar’.<br />
187<br />
●Referencia al llugar: nos mapes apaecía<br />
por error na parroquia <strong>de</strong> Valdornón.<br />
SANTA BÁRBARA<br />
Barriu <strong><strong>de</strong>l</strong> distritu Sur.<br />
●Formación <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: topónimu<br />
compuestu formáu por dos elementos. <strong>El</strong><br />
primeru ye santa, y el segundu’l nome <strong>de</strong><br />
muyer Bárbara, claramente castellanu, pues<br />
la espresión asturiana autóctona ye<br />
Bárbola, Bérbola y otres variantes que tán<br />
presentes na toponimia y na onomástica<br />
tradicionales. Trátase d’una advocación<br />
relixosa a la mentada santa.<br />
●Etimoloxía: santa vien <strong><strong>de</strong>l</strong> llatín SANCTAM<br />
‘sagrada, consagrada’, acusativu femenín<br />
<strong>de</strong> SANCTUS -A -UM, participiu <strong><strong>de</strong>l</strong> verbu<br />
SANCĪRE [sankíre] ‘consagrar, sancionar’.<br />
Pela so parte, Bárbara vien d’un nome<br />
romanu <strong>de</strong> familia, sacáu <strong><strong>de</strong>l</strong> axetivu llatín<br />
BARBĂRAM [bárbaram] ‘estranxera’, palabra<br />
tomada <strong><strong>de</strong>l</strong> griegu BÁRBARA, col mesmu<br />
significáu.<br />
●Otres observaciones sobre’l nome: el<br />
nome tradicional d’esti llugar yera La Torre.<br />
SANTECÍA<br />
Barriu <strong>de</strong> la parroquia <strong>de</strong> Samartín <strong>de</strong><br />
Güerces. Códigu alministrativu: 24.11.03.<br />
Nome oficial anterior: «Santa Cecilia».<br />
●Formación <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: palabra non<br />
reconocible nel asturianu actual fuera <strong><strong>de</strong>l</strong><br />
usu como topónimu.<br />
●Etimoloxía: Santecía provién <strong><strong>de</strong>l</strong> llatín<br />
SANCTAM CAECĪLĬAM [sánktam kaekíliam]<br />
‘Santa Cecilia’, que d’acordies cola<br />
evolución fonética propia <strong><strong>de</strong>l</strong> asturianu dio<br />
llugar primero a *Santa Ceciya y llueu a<br />
*Santa Cecía, y <strong>de</strong>pués simplificóse en<br />
*Santa Ecía (Santa Icía ye un topónimu<br />
hermanu <strong><strong>de</strong>l</strong> <strong>conceyu</strong> <strong>de</strong> Cangas <strong><strong>de</strong>l</strong><br />
Narcea), axuntándose a lo último nuna sola<br />
palabra Santecía. SANCTAM, que da llugar al<br />
sustantivu santa, significaba en llatín<br />
‘sagrada, consagrada’, y yera l’acusativu<br />
femenín <strong>de</strong> SANCTUS -A -UM, participiu <strong><strong>de</strong>l</strong><br />
verbu SANCĪRE [sankíre] ‘consagrar,<br />
sancionar’. Pela so parte, el nome CAECĪLĬAM<br />
yera l’acusativu <strong>de</strong> CAECĪLĬA, que significaba<br />
‘curtia <strong>de</strong> vista, ciega’, y yera un <strong>de</strong>riváu <strong>de</strong><br />
CAECA [káeka] ‘ciega’.<br />
●Referencia al llugar: Santecía ye tamién el<br />
nome d’un regatu que pasa pel llugar.