Diccionariu toponímicu del conceyu de Xixón _bicolor_ - El Comercio
Diccionariu toponímicu del conceyu de Xixón _bicolor_ - El Comercio
Diccionariu toponímicu del conceyu de Xixón _bicolor_ - El Comercio
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Diccionariu</strong> <strong>toponímicu</strong> <strong><strong>de</strong>l</strong> Conceyu <strong>de</strong> <strong>Xixón</strong><br />
●Documentación histórica <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: a<br />
falta <strong>de</strong> más datos, «Juan Moniz <strong>de</strong> Villar»,<br />
nel Llibru <strong><strong>de</strong>l</strong> Cai (añu 1573) pue referise a<br />
esti Villar <strong>de</strong> San Andrés <strong>de</strong> los Tacones, o<br />
al anterior <strong>de</strong> Fresno. Lo mesmo pue dicise<br />
<strong>de</strong> cites recoyíes nel Llibru Ordinariu, como<br />
esta <strong><strong>de</strong>l</strong> añu 1576: «nombró a Fernando<br />
Garcia <strong>de</strong> Billar, el mozo».<br />
LOS VILLARES<br />
Barriu <strong>de</strong> la parroquia <strong>de</strong> Caldones. Códigu<br />
alministrativu: 24.04.07. Nome oficial<br />
anterior: «Villares».<br />
●Formación <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: trátase <strong><strong>de</strong>l</strong><br />
sustantivu asturianu villares, plural <strong>de</strong> villar.<br />
Ver Villar.<br />
●Etimoloxía: ver Villar y Cimavilla.<br />
●Otres observaciones sobre’l nome: el<br />
nome hasta agora oficial, «Villares»,<br />
prescindía <strong><strong>de</strong>l</strong> artículu inxustificadamente.<br />
VILLAVERDE<br />
Barriu <strong>de</strong> la parroquia <strong>de</strong> Samartín <strong>de</strong><br />
Güerces. Códigu alministrativu: 24.11.04.<br />
Nome oficial anterior: «Villaver<strong>de</strong>».<br />
●Formación <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: topónimu<br />
compuestu formáu por dos elementos. <strong>El</strong><br />
primeru ye’l sustantivu asturianu villa (ver<br />
Cimavilla). <strong>El</strong> segundu paez, en principiu,<br />
l’axetivu asturianu ver<strong>de</strong>, pero hai otres<br />
hipótesis que s’esponen más abaxo. Esti<br />
topónimu escríbese nuna sola palabra,<br />
porque tien un únicu acentu na sílaba<br />
«ver».<br />
●Etimoloxía: pal orixe <strong>de</strong> villa, ver<br />
Cimavilla. L’axetivu ver<strong>de</strong> provién <strong><strong>de</strong>l</strong> llatín<br />
VĬRĬDEM [wíri<strong>de</strong>m], col mesmu significáu.<br />
Dao que’l ver<strong>de</strong> ye un color qu’inva<strong>de</strong>’l<br />
paisaxe asturianu per auquier, esti ver<strong>de</strong><br />
tendría dalguna carga <strong>de</strong> significáu<br />
suplementaria; pue pensase, por exemplu,<br />
que Villaver<strong>de</strong> aludiere a una villa o casería<br />
‘más ver<strong>de</strong>’ qu’otres, quier dicise, más<br />
granible o fértil. De toes maneres, y<br />
acordies con otres hipótesis, l’elementu -<br />
ver<strong>de</strong> d’esti topónimu nun sería l’axetivu<br />
referíu al color, sinón que proce<strong>de</strong>ría d’un<br />
nome romanu d’home, que sería l’amu <strong>de</strong><br />
dalguna tierra o finca (en llatín VĪLLA).<br />
Sobre esi nome propiu hai <strong><strong>de</strong>l</strong>les hipótesis:<br />
o bien VERTĬUS, que nel casu llamáu xenitivu<br />
fadría VĒRTĬĪ [wértii] ‘<strong>de</strong> Vertius’, nuna<br />
espresión como VĪLLAM VERTĬĪ ‘la finca <strong>de</strong><br />
213<br />
Vertius’; o bien BERTUS, xenitivu BERTĪ<br />
[bérti] ‘<strong>de</strong> Bertus’, en VĪLLAM BERTĪ ‘la finca<br />
<strong>de</strong> Bertus’; o bien VĬRĬDUS, xenitivu VĬRĬDĪ<br />
[wíridi], en VĪLLAM VĬRĬDĪ ‘la finca <strong>de</strong><br />
Viridius’.<br />
Viñao<br />
Llugar <strong>de</strong> la parroquia <strong>de</strong> Castiello<br />
Bernueces, barriu <strong>de</strong> Castiello Bernueces.<br />
●Formación <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: <strong>de</strong> mano, trátase<br />
<strong><strong>de</strong>l</strong> nome d’un ríu. Ye probable que teamos<br />
ante dalgún tipu <strong>de</strong> <strong>de</strong>riváu <strong>de</strong> viña ‘tierra<br />
semada <strong>de</strong> vi<strong>de</strong>s’, o un participiu <strong><strong>de</strong>l</strong> verbu<br />
viñar ‘pren<strong>de</strong>r les plantes o los inxertos’,<br />
‘espoxigar y espar<strong>de</strong>se una planta’. En<br />
resultes, Viñao fadría referencia a un ‘ríu<br />
con viñes’, o bien a un ‘ríu arrodiáu <strong>de</strong><br />
plantes’. Pero son posibles otres hipótesis<br />
<strong>de</strong> les que se fala nel apartáu siguiente.<br />
●Etimoloxía: si l’orixe ta en viña, provién<br />
<strong><strong>de</strong>l</strong> llatín VĪNĔAM [wíneam], col mesmu<br />
significáu. La terminación <strong>de</strong> participiu -ao<br />
vien <strong><strong>de</strong>l</strong> llatín -ĀTUM. Sicasí, a Viñao podría<br />
suponése-y otra proce<strong>de</strong>ncia a partir d’una<br />
confusión con *Viyao, quiciabes <strong><strong>de</strong>l</strong> llatín<br />
VIĀTUM [wiátum], <strong>de</strong>riváu <strong>de</strong> VĪA ‘camín’, y<br />
en resultes vendría a significar ‘sitiu on<strong>de</strong><br />
hai un camín’; Viyáu ye topónimu actual en<br />
Nava, parroquia d’<strong>El</strong> Remediu; hai tamién<br />
Viyao en Piloña, parroquia <strong>de</strong> Boriñes.<br />
●Documentación histórica <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: en<br />
documentos <strong><strong>de</strong>l</strong> Monesteriu <strong>de</strong> Santa María<br />
<strong>de</strong> la Vega, añu 1508, lléese: «heredad que<br />
dizen <strong>de</strong> las vegas <strong>de</strong> Viñao». Nel Catastro<br />
<strong><strong>de</strong>l</strong> Marqués <strong>de</strong> la Ensenada (1752) cítase<br />
como «el Rio <strong>de</strong> Biñao», nuna época on<strong>de</strong><br />
entá nun había regularidá ortográfica.<br />
Xovellanos escribe nel so Diariu «callejas <strong>de</strong><br />
Viñado», qu’hai qu’interpretar como caleyes<br />
<strong>de</strong> Viñao.<br />
Les Viñes<br />
Llugar <strong>de</strong> la parroquia <strong>de</strong> Llavan<strong>de</strong>ra, barriu<br />
<strong>de</strong> Llavan<strong>de</strong>ra.<br />
●Formación <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: atopámonos col<br />
sustantivu asturianu viñes, plural <strong>de</strong> viña<br />
‘tierra semada <strong>de</strong> vi<strong>de</strong>s’.<br />
●Etimoloxía: viña provién <strong><strong>de</strong>l</strong> llatín VĪNĔAM<br />
[wíneam], col mesmu significáu; el plural<br />
viñes vien <strong>de</strong> VĪNĔAS [wíneas].<br />
●Documentación histórica <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: ye<br />
posible que se faiga referencia a esti<br />
topónimu nesta cita <strong><strong>de</strong>l</strong> Llibru Ordinariu,