NORDISKA DATORSPEL - Nordic Game Program

Det kan också vara intressant att ta fram en basis för jämförelsetal med annan industri. Vi
vet att den nordiska konsumentmarknaden för datorspel omsätter omkring tre miljarder SEK. Vi
vet att de nordiska datorspelproducenterna omsätter omkring 700 miljoner SEK. Vi börjar, i och
med föreliggande kartläggning, få en viss uppfattning om relationen mellan mängden inhemskt
och utomnordiskt innehåll. Vi vet ju att i princip all inhemskt förlagd litteratur är på det egna
språket, och resten importeras. Ett annat exempel är att under första halvåret 2004 stod svenska
artister för 39 % av det svenska utbudet av musikskivor 93 .
Med ledning från offentligt stöd för film, litteratur och andra media kan vi kanske bilda oss
en uppfattning om hur stora ”medvetna” medel som ska ställas till förfogande för att ge en viss
önskad påverkan på utbudet. Men det kräver en utveckling av och en tillgång till sådana nyckel-
och relationstal, och det krävs att de har en viss aktualitet.
Därefter, men först därefter, kan vi formulera väl underbyggda målsättningar avseende det
nordiska utbudet av datorspel, både i relativa termer och i absoluta tal.
Infrastruktur; ramverk och kanaler
Infrastruktur, som vi här väljer att använda begreppet, omfattar även sociala strukturer och
distributionsstrukturer, alltså även handlings- och tankemönster i samhället, inte bara rent fysiska
företeelser. Viktigt för en industris funktion i samhället är vad det är som är ”normala” sätt att göra
affärer. Ett fungerande rättssystem, och en trygghet i att man kan få betalt för sitt arbete och sina
varor är rimligtvis viktigt. Det kräver en relativ frihet från korruption, stölder och andra
avbränningar. Särskilt stölder av intellektuella rättigheter är ett problem i kreativ industri.
Samhällets attityd återspeglas kanske i begreppet ”piratkopior”. [I författarens öron är detta ord
inte helt befriat från romantiska drag. Själv föredrar han det kanske något dialektalt präglade
”tjuvakopior”.]
120
En åtgärd för att öka utbudet av nordiska datorspel är att vi tar krafttag mot
piratkopiering. Det behövs från branschen men även från myndighetshåll.
Bredbandsoperatörerna har ett stort ansvar som de inte låtsas om.
— Per Strömbäck, PAN Vision (SE)
Om debatten om olaglig kopiering är det svårt att säga något annat än att den kännetecknas av en
viss intellektuell slöhet. I den ena änden uppskattar man rundhänt antalet olagliga kopior och så
multiplicerar man detta med det gällande butikspriset. Att priselasticitet råder, en viss
priskänslighet för efterfrågan på datorspel, men även på utbudssidan, så att större volymer skulle
medge lägre priser, det är något man snabbt och gärna bortser från. Hellre skulle man naturligtvis
se större volymer till dagens rådande priser. Eller ännu högre.
I den andra änden hävdar debattörer att ”information wants to be free”. Varje producents
rätt till, och behov av, ersättning för sitt arbete bortser man snabbt och gärna från, och hävdar, en
smula nihilistiskt anstruket, att detta är minsann inte konsumentens problem.
När man är medveten om att datorspelindustrin kännetecknas av att delar av
produktionspersonalen besitter en mycket hög intellektuell skärpa, ser man att vad som sägs i
offentligheten och vad man har för uppfattningar i kärnverksamheterna skiljer sig åt. Det finns
förtroendeklyftor inom industrin, och ”pirat”-kopieringsdebatten sätter fingret på en av orsakerna:
Spelutvecklarna deltar inte i någon större utsträckning i det offentliga samtalet.
Om detta beror på att samhället inte har förtroende för spelutvecklarna, eller vice versa, det
spörsmålet kan vara föremål för sin egen utredning. Att författare, musiker och filmregissörer får
tillfälle att tala ut, det sker däremot varje dag. Om det alls finns en närande, stödjande social