NORDISKA DATORSPEL - Nordic Game Program

Förläggaren kan också komma att utgöra ett slags leverantör till vårt företag, särskilt i de fall
då vi inte själva är upphov till bärande idéer, figurer och liknade. Det kan också vara fråga om att
förläggaren tillhandahåller en licens för något, kanske en idrottsturnering, ett bilmärke, en känd
person, eller att speltillverkaren erhåller dessa rättigheter från någon annan, utomstående part. I
fråga om utveckling för spelkonsoler ska utvecklaren licensieras eller auktoriseras,
utvecklingsutrustning inköpas, spelet godkännas, och royalties eller tillverkningsavgifter betalas
till konsoltillverkaren. Även i PC-sammanhang kan det handla om att inhämta rättigheter,
förhandsexemplar och motsvarande för hårdvarukomponenter som exempelvis grafik- och
ljudkort. Vår körbara demo, sammanfogad av en uppsättning av det nyssnämnda kan eventuellt
förmedlas till en förläggare genom en agent, men det är långt ifrån alltid fallet. Oftast lämnas den
så småningom färdiga produkten, vår ”gold master”, eller motsvarande, till förläggaren för
mångfaldigande, paketering och fysisk distribution. Många förläggare, särskilt de större, har egna
dotterbolag som för produkterna ända ut i butiksledet, medan andra använder fristående aktörer
för olika geografiska territorier. Därefter finns produkterna tillgängliga för konsumenten. Särskilt i
fråga om konsolspel kan konsumenterna också komma att inträda i värdekedjan, genom begagnatförsäljningen.
Denna sker antingen direkt från konsument till konsument, eller så säljs produkten
till eller byts in av en detaljist igen.
Nedan visas, relativt renodlat, värdekedjan i datorspelindustrin så som den ter sig i vårt
antydda typfall ovan.
Figur 2. Värdekedjan, utvidgad, i datorspelindustrin, modell. Källa: Egen.
30