NORDISKA DATORSPEL - Nordic Game Program

Norska Cappelen Forlags flesta digitala produkter är riktade mot specialundervisning. I den
norska Gyldendal Undervisningens internet-plus-bok-projekt finns det också anpassat material på
nätet för syn- och hörselskadade och för elever med koncentrationssvårigheter.
Norska e-learningsföretaget Mohive har producerat digitala läromedel för svaga elever, i
meningen elever som inte kan bruka normala läromedel. Till exempel kom år 2003 ut ”Go on the
net”, engelska för svaga elever, i femte till sjunde klass, och ”Flight on the Net”, engelska för svaga
elever i åttonde till tionde klass. Mohives produkter har en direkt koppling till läroböcker, då de är
specialutgåvor av normala läroböcker, och består av både tryckta och digitala komponenter.
Skolan är den som köper in läromedlen. Målgruppen är liten, så projekten är 100% offentligt
finansierade. Læringssenteret utlyser medel och specifierar vilka ämnen och årskurser som ska
täckas. Material för barn är inte Mohives huvudverksamhetsområde utan i den typen av material
är Mohive endast producent, då distribution och rättigheter ägs av Cappelen Forlag.
Det danska Mikro Værkstedets huvudprodukter är företagets egna program som är
utvecklade speciellt för undervisning, men också som hjälpmedel till handikappade. 65
Bland isländska företag eller organisationer kunde inte hittas några med digitala produkter i
specialpedagogik, inte heller i de självstyrande områdena.
Utgivare och producenter av digitalt informationsmaterial
Ett antal huvudkategorier av utgivare och producenter av digitalt informationsmaterial har
avtecknat sig i våra undersökningar. Dessa kategorier av aktörer redovisas i det följande.
Icke-kommersiella utgivare och producenter
I Norden är informationsnätplatser ofta producerade eller åtminstone utgivna av statliga eller
kommunala institutioner eller museer och icke-kommersiella organisationer. Ibland är de även
delar av studerandes examensarbeten. Användning av dessa är oftast gratis. Nätplatserna är sällan
helt självständiga läromedel utan används mera som databas och mötesplats. De har kanske en
koppling till ett TV- eller radioprogram, till en skolbok eller till skolans projekt.
Museer och bibliotek har oftast egna interaktiva nätplatser speciellt för barn. Ibland fungerar
de som informationskälla, som en självständig konstutställning eller som föreberedning till ett
museibesök. Exempelvis Konstmuseet Ateneum i Helsingfors som har en speciell barn-nätplats där
barn kan vandra i museets samlingar. De kan välja till exempel sorgens väg eller kamratens väg. 66
Oftast är dessa barn-nätplatser så pass bra att även vuxna nog skulle kunna få större upplevelser
och mera nytta av dem än av de officiella vuxna nätplatserna.
Utbildningsstyrelsen tycks vara den största producenten på den icke-kommersiella sidan i
Finland, åtminstone när det gäller mängden av olika projekt på gång. Under rubriken ”Nyheter”
på utbildningsstyrelsens internet-sidor finns till exempel nätplatsen Terveellinen ateria (Den
hälsosamma måltiden). Där kan man räkna vad som bör finnas i den dagliga måltiden för både en
16-årig flicka, för en 70-årig man eller för en själv. 67 Utbildningsstyrelsen är inte en betydande
producent av interaktivt digital informationsmaterial för barn och unga eftersom kommersiella
utgivare oftast tar hand om produktion av skolmaterial för allmänbildande undervisning.
Undervisningsstyrelsen producerar endast enstaka produkter för detta.
Under Skolverket i Sverige sorterar Myndigheten för skolutveckling. Myndigheten har
producerat till exempel nätplatsen ”Ett smultronställe för internetblåbär” som är en introduktion
till internet. Nätplatsen lämpar sig bra som stödmaterial för undervisning i mediakunskap och
informationsteknologi. Den beskriver internets möjligheter, historia och faror på ett mångsidigt
sätt. 68 Myndigheten har dock inte något uppdrag att stödja produktion av digitalt material. Detta
har hittills skett i Sverige i projektform vid ett antal tillfällen. Senast, under 1998-2000, fördelade
90