NORDISKA DATORSPEL - Nordic Game Program

Det potentiella utbudet av nordiska datorspel
Vi har sett hur datorspeltillverkarna filtrerar sina idéer ett antal gånger. De undersöker om det
finns plats i utbudet, de känner efter om de riktigt gärna vill göra detta, tänker efter om de
verkligen kan göra detta, och sist men inte minst är det frågan om de tror att de kan övertyga en
förläggare om att låta dem göra detta. Om varje delövervägande sorterar bort hälften av idéerna,
bara för att nu göra något antagande, så innebär detta att om de började med sexton idéer, så
återstår nu en enda.
Sedan tar förläggarens filter vid, där man tar ställning till om man är intresserade av
plattformen och av genren, om man anser att det finns anledning att tro att utvecklarna duger till
att göra detta, om man tror på själva produkten, att det finns en chans att få en ”hit” och att det
finns goda möjligheter att få tillbaka de satsade pengarna. Med samma mycket grovhuggna,
godtyckliga antagande, att vartannat projekt faller på varje faktor även hos förläggaren, skulle
alltså bara ett projekt på 1 024 förverkligas. Det är kanske att överdriva något
Det finns mycket idéer, varje spelutvecklare med självaktning har säkert åtminstone ett partre
själv. Med detta, återigen mycket löst underbyggda, antagande kan vi komma fram till att
spelutvecklarna i Norden bär på ett par tusen idéer, och varje år blir en till två på hundra av dessa
idéer verklighet. Cirka tjugo spel uppfyller vår nordiska definition, och ett tjugotal till är nordiska,
men inte lokaliserade på nordiska språk. Det är alltså närmare en idé på hundra som blir
verklighet, kanske, snarare än en på tusen. Sen kan man ju alltid fråga sig vad som är en idé, vilken
innovationshöjd och konceptutveckling som krävs för att något räknas som en idé.
82
Det är många det, de idéerna som sorteras bort. Sen sker ju en viss sållning hos
utvecklarna också. Det är säkert tio idéer de har för varje som de presenterar.
— Per Strömbäck, PAN Vision (SE)
Våra undersökningar har gett oss anledning att tro att i storleksordningen ett spel på tio, knappast
mera, passerar genom förläggarnas granskning och går i produktion. Det innebär, fortfarande
mycket grovt uppskattat, att nordiska spelutvecklare presenterar i storleksordningen ett par
hundra spelidéer för förläggare varje år. Att någon av dessa hundratals förkastade spelidéer
faktiskt är alldeles utmärkt förefaller inte helt osannolik. Att idén avviker ganska mycket från det
vanliga utbudet är antagligen inte bara möjligt, utan kanske troligt. Att därför kunna erbjuda andra
plattformar, andra distributions- och andra finansieringsmodeller förefaller intressant. Då skulle
kanske även någon av de idéer som producenterna förkastar på förhand, därför att de inte tror att
förläggarna kommer att förstå eller gilla idén, att kunna realiseras. Vi ska dock ha klart för oss att
om producenten tror tillräckligt starkt på projektet så envisas han antagligen med att presentera
det ändå, trots att de vet att förläggaren troligen kommer att förkasta det. Här kommer också
förläggarens bedömning in, av hur entusiastiska utvecklarna är.
Jag försöker se till att utvecklarna får göra det de vill. Det är ganska jobbigt, ett
spelprojekt, ibland är det mycket övertid, och man håller på i ett år. Att hålla
ambitionsnivån och kvaliteten uppe under så lång tid är inte lätt.
— Per Strömbäck, PAN Vision (SE)