NORDISKA DATORSPEL - Nordic Game Program

ska dock överväga att villkora eventuellt utvecklingsstöd med att framtida produktion ska
lokaliseras nordiskt. Ett rent produktionsstöd bör nog ej utgå, i stället bör man låta marknadens
befintliga aktörer avgöra vad som ska släppas ut i befintliga kanaler. Offentligt stöd, i form av
kontant bidrag till enskilda verksamheters marknadsföring och distribution bör ej utgå. Däremot
ska man allvarligt överväga att stödja industrins mera kollektiva internationella marknadsföring
genom mässor och agenturverksamhet. Och man ska definitivt överväga att aktivt agera för att
skapa nya distributionsformer och –vägar, istället för att subventionera befintliga.
130
Det är väl klassiskt, att en liten aktör måste vara mer originell, och göra det nya,
medan en stor har mera marknads- och distributionskontroll, och satsar gärna på det
beprövade.
— Per Strömbäck, PAN Vision (SE), som dock vid tillfället talade om PAN Visions
”games”-produkter, inte om gemensamma nordiska strategier.
You have to find your own way, if you are competing with people that have stacks of
money, and the only thing you yourself have is talent and some, limited, time.
— Hilmar Pétursson, CCP (IS)
Med ett sådant program som det ovan skisserade, skulle man som bieffekt få att man aktivt arbetar
för att ställa till problem för dem som arbetar i de etablerade förlagen och i den fysiska
distributionen. Det är dock så att det förefaller vara i just denna delen av värdekedjan som vi hittar
den tåligaste ekonomin, den främsta företagsekonomiska kompetensen och det starkaste
affärsmannaskapet, så det bör vara här förutsättningarna är störst för att framgångsrikt kunna
hantera förändringar. Om detta skulle innebära att man skapar bättre villkor för spelutvecklarna
på spelförläggarnas och -distributörernas bekostnad, så går det alltså lätt att hävda att de senare
har bättre förutsättningar för att helt eller delvis övergå till annan verksamhet. Spelutveckling, till
exempel, är ju alltid en möjlighet.
Det förefaller ganska tydligt att datorspelindustrin står inför stora förändringar, och särskilt
distributionen, som sker på ett i det närmaste artificiellt konservativt sätt, har stora möjligheter att
komma att utsättas för en schumpeteriansk ”kreativ destruktion”. Om Norden driver delar av den
utvecklingen, istället för att vänta på att någon annan serverar den, kan det ge oss ekonomiska och
strategiska fördelar. Dessa fördelar kan även de läggas till grund för finansiering och distribution
av ett utbud med ännu högre kulturella kvaliteter.
Med det i denna utredning anförda ska inte vara sagt att det skulle, ”à priori”, vara något fel
på morgondagens japanska och amerikanska digitala, interaktiva upplevelser. Tvärtom: Dem ska
vi absolut, och med spänning, se fram emot.
Men, kanske vill vi också se något mer, något som ligger oss själva lite närmare? I så fall får
vi medvetet arbeta för det. Ingen annan kommer nämligen att göra det åt oss.