Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
yggnad. Universumet är skapat utgående från en vision av ett enastående, fantastiskt<br />
universum, en Wunderkammer, med Norman Brysons formulering ”en plats för det<br />
ovanliga och exceptionella.” 676 Denna vision åskådliggör en implicit retorik hos denna<br />
poesins plats; det är en retorik som har i syfte att förtrolla verkligheten.<br />
176<br />
*<br />
Att ett litterärt verk utspelas på en mer eller mindre arkitektoniskt utformad plats är på<br />
inget sätt extraordinärt. Så länge det funnits arkitektur och litteratur eller överlag<br />
berättande har man reproducerat arkitektoniska strukturer med hjälp av ord. Men att ett<br />
litterärt verk liksom Urwind är uppbyggt som en byggnad är ovanligt. På ett metapoetiskt<br />
plan kan man säga att Urwind manifesterar Anders Olssons föreställning om litteraturen<br />
som en poesins plats både genom att den förkroppsligar en dröm om att konstverket vore<br />
som världen och genom att konstverket vore som en värld med egen urskiljbar identitet,<br />
en värld i sig. För att uppnå målet gör Carpelan språket mer konkret och materiellt. Han<br />
skapar upplevelser av rymd. Han tar i bruk ett brett sinnesregister som flätar samman<br />
människan och miljön i en djup samhörighet. Människan ska inte bara förankras i världen<br />
som en tänkande varelse utan framförallt som en fantiserande och kännande, sinnlig<br />
varelse. Topografin har ständigt en språklig dimension: ett ”språk i språket” ger upphov<br />
till en ”värld i världen”. En sådan poesins plats – på en och samma gång språklig och<br />
virtuellt upplevbar – är Urwind.<br />
Det finns ett svagt men ändå illustrativt samband mellan den arkitektoniska<br />
formgivningen av Urwind och den konkreta poesin. Sambandet ligger i att både en text<br />
som uppmanar läsaren att föreställa sig en form och en text som är formgiven som denna<br />
form uppmanar läsaren att hejda sig i läsakten och varsebli någonting. Mary Ellen Solt<br />
konstaterar att den konkreta poeten är angelägen om att skapa ett varseblivbart snarare<br />
än läsbart objekt. 677 En visuell dikt ska uppfattas och ses som en bild, en auditiv dikt är<br />
komponerad för att kunna avlyssnas som ljud. Mary Ellen Solt konstaterar att den<br />
konkreta poeten försöker befria dikten från sin konventionella innebörd av idéer,<br />
symboliska referenser, allusion och emotionellt innehåll för att i stället framhäva dikten<br />
som ett självständigt objekt. Solt drar slutsaten att detta kräver en hel del av läsaren som<br />
måste medverka i skapandet genom att varsebli dikten som ett objekt. Den konkreta<br />
dikten kommunicerar framförallt genom sin struktur, konstaterar Solt. 678 Även Urwind<br />
kommunicerar genom sin form.<br />
Den föreställda byggnaden Urwind kan uppstå utgående från ledtrådar i texten. I en<br />
modernistisk kontext kan den lokaliseras till ett gränsland mellan den konkreta poesin<br />
och den spatiala romanen. Om Carpelan även hade formgivit den fysiska boken Urwind<br />
som en tredimensionell och plastisk byggnad hade han drivit den närmare konkretism.<br />
Som dess arkitektur nu framstår, som en föreställning, ett schema som läsaren kan<br />
föreställa sig är den utan tvekan mer spatial än konkret till sin natur.<br />
Jöran Mjöberg konstaterar i sin bok Arkitektur i litteratur att det är en gammal tradition<br />
att tala om arkitekturen i litteraturen, men att arkitekturen då fungerar som en enkel<br />
omskrivning för komposition eller struktur. 679 Från denna enbart metaforiska dimension<br />
av arkitektur i litteratur åtskiljer Mjöberg en del författare som medvetet använt sig av<br />
arkitektoniska företeelser, exempelvis kyrkor, slott, torn, operahus eller bordeller som<br />
strukturerande mönster i sina verk. Det här, påpekar Mjöberg, är ett litterärt fenomen som<br />
främst förekommit i skådespel och romaner, det är dessutom ett relativt sent litterärt<br />
fenomen. Mjöberg konstaterar att det först i 1800-talets litteratur framträder verk där<br />
arkitekturen är ett påfallande mönster. Det sker i någon mån inom romantikens litteratur<br />
men i högre grad inom realismens och naturalismens och i 1900-talets litteratur. 680