You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Om man tar fasta på byggnadens/diktens våningar/strofer visar sig ett förhållande<br />
mellan det refererade objektet (en byggnad) och diktens struktur. Förhållandet<br />
åskådliggör att det ställvis finns drag av ikonicitet i Carpelans alster. Man kan säga att<br />
byggnadens arkitektur med dess tak, vind, fyra våningar och källare tillhandahåller<br />
diktens struktur. Det italienska ordet ”stanza” som betyder ”rum” och även används i<br />
engelskan i betydelsen strof framträder här i förkroppsligad form: varje ”strof” är som ett<br />
rum. Precis som i en byggnad är diktens våningar/strofer placerade vertikalt, under<br />
varandra. Taket är placerat högst uppe, källaren längst nere och däremellan vistas<br />
invånarna i sina lägenheter liksom i ett dockhem. Insynen i varje lägenhet bär på en<br />
obemärkt maktaspekt. Perspektivet i den topografiska framställningen bär på likheter<br />
med Panopticon, filosofen Jeremy Benthams vision av ett fullständigt övervakat fängelse<br />
där övervakarna har fullständig insyn i varje cell.<br />
När man ställs inför en dikt som denna framstår arkitekturen inte enbart som en<br />
konventionell liknelse för verkets struktur. Genom diktens arkitektoniska inramning<br />
framstår helheten, om inte som en figurdikt, så i varje fall som figurativ till sin natur.<br />
Förutom diktens musikaliska dimension som förkroppsligas i byggnadens ”rytm” och ger<br />
den ett slags murbruk mellan tegelstenarna kan dikten lokaliseras i ett intermedialt<br />
gränsland mellan ord, bild och arkitektur. Dikten är uppbyggd som ett s.k. ikoniskt<br />
diagram som i Max Nännys beskrivning kännetecknas av att de relationer som råder<br />
mellan ett teckens delar liknar de relationer som råder mellan referentens delar. 324 Genom<br />
den diagrammatiska strukturen kan man frilägga en implicit retorisk vädjan – ett<br />
”föreställ dig detta” – som gör att dikten i viss mån blir transparent. Genom de deiktiska<br />
markörerna som upprepas genom diktens ”Därunder-Därunder-Därunder-Därunder-<br />
Därunder” lokaliseras och preciseras detaljerna rumsligt. Det är illusionsdiktaren<br />
Carpelan i arbete: Det framställda rummet pekas ut och är föreställbart, orden kan<br />
upplösas och bilden av ett hus kan framträda. Dikten är som ett ting lokaliserat i tid och<br />
rum. Den påminner om Rilkes ”konst-ting” eller imagisternas ”image” men likaväl om en<br />
figurdikt från barocken. Det visar på en av flera släktskaper mellan den moderna 1900-tals<br />
dikten – inte minst konkretismens alster – och barocken.<br />
Peter Hallberg poängterar i Diktens bildspråk (1982) att det ofta går att skönja ett<br />
samband mellan bildspråk och miljö i lyrik. 325 Bildspråket anpassar sig till den miljö där<br />
ett verk utspelas. I Carpelans författarskap är detta samband uppenbart. Den metaforik<br />
som Carpelan utvecklar i exempelvis Gården kan härledas ur det faktum att barndomen<br />
utspelas i en stad. Sambandet mellan miljön och inte bara diktens bildspråk utan även<br />
formspråk gör att man i Carpelans fall kunde tala om ett slags ut locus poesis-relation,<br />
d.v.s. så som platsen så också dikten. I själva verket innebär detta endast en aspekt av ett<br />
mer omfattande samband där inte bara dikten utan människan präglas av miljön.<br />
Om man mot bakgrund av den ovanciterade dikten frågar sig vilken funktion<br />
arkitekturen spelar i Carpelans författarskap så utkristalliseras några svar. Arkitekturen<br />
ger en effekt av igenkännbarhet, en realistisk effekt, en förankring i en reell, påtaglig och<br />
universell verklighet som läsaren kan identifiera. Arkitekturen ger även bilder och<br />
underliggande visuella scheman. Dikten bär inte spår av ett spontant framsprunget<br />
associationsflöde utan framstår som en noggrant genomtänkt och formgiven artefakt vari<br />
arkitekturen framförallt fungerar som form, som behållare, som struktur. Arkitekturen<br />
skärper varseblivningen och ger ordning, struktur, gränser, klarhet och precision.<br />
Arkitekturen organiserar, skiljer åt och förenar: Vad finns framför? Vad bakom? Vad<br />
innanför? Vad utanför? De arkitektoniska schemana avgränsar rum, ger ingångar,<br />
utgångar och öppningar som möjliggör intränganden, överträdelser, arkeologiska<br />
undersökningar, avlagringar, avmaskeringar. Och vad arkitekturen härutöver ger –<br />
särskilt för en författare som Carpelan som närmast är besatt av kontraster och motsatser<br />
– är möjligheten att profilera interiörer och kontrastera dem mot varandra samt att<br />
80
Change language