Avaa tiedosto - Doria

Noter
Inledning
1 Michel Foucault, ”Des espace autres”, Architecture, Mouvement, Continuité oktober 1984. Föredrag från 14
mars 1967. Foucault, Michel, ”Different Spaces”, Aesthetics, Method, and Epistemology. Essential Works of
Foucault 1954–1984. Volume 2 1994/2000, red. James D. Faubion, s. 175.
2 Bo Carpelan, I de mörka rummen, i de ljusa 1976, s. 85.
3 Gotthold E. Lessing, ”Laokoon oder über die Grenzen der Malerei und Poesie” (1766), Lessings Werke in fünf
Bänden. Dritter Band 1975, s. 259.
4 Ibid.
5 W.J.T. Mitchell, ”Space and Time: G. E. Lessing”, Iconology. Image, Text, Ideology 1986, s. 97.
6 Ibid.
7 Björner Torsson, ”Rummets språk och språkets rum” i Mellan konst och vetande. Texter om vetenskap, konst och
gestaltning 1996, red. Bengt Molander, s. 33.
8 Bengt Holmqvist, ”Bekännare och beskrivare”, Stockholms-Tidningen 13.12.1954.
9 Holmqvist, ”Bo Carpelans dikter”, Dagens Nyheter 30.9.1957.
10 Carpelan, ”Självporträtt 1946”, Hufvudstadsbladet 16.6.2002.
11 ”– Hyvä runo on kuin talo, [...] Sen on kestettävä, kun lukija astuu sisään.” Leena Seppänen, ”Runoilija Bo
Carpelan pyrkii tiivistämään elämänviisauksia. Sateen aistittava odotus voi olla oleellisempaa kuin itse sade”,
Uusimaa 2.2.2002. I en intervju år 1989 säger Carpelan: ”Arkitekturen är också viktig, man bygger upp en dikt
på samma sätt som när en arkitekt gör en ritning. Det måste finnas ett kunnande bakom varje hantverk,
arkitekturens språk skall kunna stå i relation till poesin, en bra dikt skall vara som ett stabilt hus.”, Barbro
Bäckström, ”’Bo Carpelan: Rum betyder mycket’”, Arbetarbladet 16.3.1989.
12 Carpelan, ”Några anteckningar om rum och poesi”, Arkkitehti 5/1981, s. 27, I de mörka rummen, i de ljusa
1976, s. 85, ”Novembercredo. Tankar inför ett landskap” (1981), Novembercredo. Dikter i urval 1946–1996 1996, s.
276 och Urwind 1993, s. 218.
13 Roger Holmström, Vindfartsvägar. Strövtåg i Bo Carpelans Urwind 1998, s. 78.
14 Ibid.
15 Gustaf Widén, ”Vägvisare in i magiska rum”, Hufvudstadsbladet 25.8.1999.
16 Bror Rönnholm, ”Bo Carpelan – rummets diktare”, Åbo Underrättelser 19.11.1996.
17 Horace Engdahl, ”Bo Carpelan, drömarkitekt” i Det förgrenade ljuset. En bok om Bo Carpelan och hans diktning
2006, red. Roger Holmström. Ursprungligen publicerad i Dagens Nyheter 6.6.1998 efter att Carpelan erhöll
Pilotpriset 1998, ”Smultron ur Carpelans ask”.
18 Carpelan, År som löv 1989, s. 8.
19 Michail Bachtin, ”Kronotopen. Tiden och rummet i romanen. Essäer i historisk poetik”, Det dialogiska ordet
1990, s. 152, övers. Johan Öberg. [Original: “Formy vremeni i chronotopa v romane. Otjerki po istoritjeskoj
poetike” 1937–1938, kompletterad 1973, publicerad 1975]
20 Ibid.
21 Sture Allén m.fl., Svensk ordbok. 100.000 ord och fraser 1999.
22 Karin Nykvist, Poesi som poetik. Idéer om diktkonst i Jesper Svenbros lyrik 2002 [Akad. avh.], s. 9.
23 ”The process whereby meanings are projected on the landscape may be easier to see in novels that obey
unity of place.” J. Hillis Miller, Topographies 1995, s. 20.
24 Anna Hollsten, ei kattoa, ei seiniä. Näkökulmia Bo Carpelanin kirjallisuuskäsitykseen 2004 [Akad. avh.], s. 207.
25 Mieke Bal, Narratology. Introduction to the Theory of Narrative 1999, s. 132.
26 J. Hillis Miller, ”The Geneva School: The Criticism of Marcel Raymond, Albert Béguin, Georges Poulet, Jean
Rousset, Jean-Pierre Richard, and Jean Starobinski” i Modern French Criticism. From Proust and Valéry to
Structuralism 1972, red. John K. Simon, s. 277.
27 Miller, 1995, s. 9.
28 Miller, Poets of Reality. Six Twentieth-Century Writers 1965.
29 Jean-Pierre Richard, ”Mallarmés poetiska universum” (inledande avsnitt ur originalet L’univers imaginaire de
Mallarmé 1961) i Hermeneutik 1977, s. 194, övers. Roland Lysell.
207