Avaa tiedosto - Doria

man, helt enkelt, verkets struktur. Philippe Hamon räknar upp en rad rumsliga företeelser
som ”konstruktion”, ”dekonstruktion”, ”monumental” och ”uppbyggande” och
poängterar att dessa och liknande rumsliga liknelser är vanliga i metavokabulären om
litteratur. 37 Då vi exempelvis talar om koherensen hos ett verk eller hur delar förhåller sig
till helheten tenderar vi mer eller mindre automatiskt att använda oss av liknelser som
härstammar från arkitektur, byggnader eller något annat slag av artefakter. 38
Förhållandet mellan arkitektur och litteratur aktualiserar en rik metaforik ur den
byggda miljön. Betonas exempelvis skrivprocessen lämpar sig praktiken bättre (bygga,
foga, mura, slipa), betonas däremot det färdiga verket lämpar sig produkten bättre (rum,
byggnad, katedral). Dessa baserar sig på grundmetaforen ”ett alster är en konstruktion”,
varav då inte bara vidareutvecklingen ”ett litterärt verk är en byggnad” går att härleda
utan även en rad jämförande professioner: diktaren som exempelvis konstruktör,
hantverkare, byggmästare eller arkitekt.
Med hjälp av en konceptuell metaforteori kan man schematiskt visa hur mekanismen
bakom analogierna – som givetvis även kan fungera i motsatt riktning – fungerar. I More
than Cool Reason (1989) skiljer George Lakoff och Mark Turner på en källsfär (source
domain) och en målsfär (target domain) och menar att en metafor uppstår genom att
element från en källsfär (t.ex. arkitektur) används vid beskrivningen av en målsfär (t.ex.
dikten). 39 När dikten beskrivs som en byggnad eller ett rum rör vi oss i ett analogiskt
gränsland där det rumsliga verkar och genererar bilder och tankescheman. Detta
åskådliggör att rumsliga aspekter är obemärkta aktörer som bl.a. organiserar företeelser
och skapar ett slags osynliga ingångar varigenom textens omvärld med dess rumsliga och
materiella egenskaper kan strömma in i språket, tänkandet och litteraturen.
Det är en sak att använda rumsligheten som ett metaspråk om litteratur, att tala
rumsligt om litteratur och en annan att försöka upptäcka rumsliga scheman i litteratur.
Frågan om man överhuvudtaget kan tala om rum (space) i litteraturen aktualiserades i en
modernistisk kontext år 1945 då Joseph Frank utgav essän ”Spatial Form in Modern
Literature”. Bengt Holmqvist har i en recension kallat essän ”Rumsformen i den moderna
litteraturen”. 40 Franks essäaktiga resonemang har gett upphov till en diskussion om vad
vi ska kalla litterära former som avviker från det konventionella lineärt-kronologiska
schemat. Samtidigt som begreppen form och rumslighet i en verbal kontext ofta upplevts
som kontroversiella och alltför metaforiska, har det stått mer eller mindre klart att Frank
lyft fram ett väsentligt problem i sin essä. Problematiken bottnar i verk som James Joyces
Ulysses (1922) vars struktur avviker från ett konventionellt lineärt mönster med ett
händelseförlopp som kronologiskt och kausalt sträcker sig från en tidpunkt till en annan.
Frank föreslår att de avvikande strukturerna kunde kallas rumsliga.
Mot bakgrund av Joseph Franks hypotes behandlar W.J.T. Mitchell frågan om
rumslighet och litteratur rätt utförligt i essän ”Spatial Form in Literature: Toward a
General Theory” i The Language of Images (1980). 41 Mitchell konstaterar framförallt att
läsarens uppfattning av rumslighet i en narrativ text oftast bottnar i människans generella
sätt att tala om tid i rumsliga termer. Det är därför vanskligt att, som Joseph Frank eller
G.E. Lessing tala om tid och rum som en dikotomi. De hör ihop. Det är med hjälp av
rumsliga scheman vi talar om tid. 42 Vi talar om ”korta” och ”långa” perioder, vi uppfattar
att händelser inträffar ”före” och ”efter” och överlag tenderar vi att betrakta tiden som ett
lineärt förlopp med början och slut. Därför är det i grunden även problematiskt att tala
om rumsliga verk i motsättning till lineära verk.
W.J.T. Mitchell delar in rumsligheten i litteraturen i fyra kategorier. 43 Som första
rumsliga kategori betraktar han den rent textuella och fysiska, man kan säga materiella
aspekten hos texten. Texten existerar i och som ett verk, har en viss layout och typografi,
eventuellt illustrationer, är tryckt på ett specifikt papper o.s.v.
17