Avaa tiedosto - Doria

festskriften Det förgrenade ljuset. En bok om Bo Carpelan och hans diktning (2006). Förutom
dessa intar Pauli Tapani Karjalainens försök att belysa geografin utgående från
litteraturen och särskilt Carpelans roman Urwind en särskild, om än perifer position i
denna avhandling. 65
Anna Hollstens avhandling är grundläggande i det resonemang som löper genom min
avhandling trots att hon bara tangerar rumsligheten sporadiskt. De skribenter som tagit
upp frågan om rumsligheten i Carpelans författarskap är överens om att det finns rikligt
med rumsliga bilder och mönster i Carpelans författarskap och att ”rum” syftande på
rymd eller en interiör eller rumslighet i en mer övergripande betydelse utgör ett centralt
drag i författarskapet. Ingen har fört ett mer ingående resonemang om vad detta rumsliga
drag egentligen innebär.
*
Beträffande forskningen om rumslighet i litteratur går det att skönja generella linjer men
forskningsområdet är svåröverskådligt av två anledningar. Dels är begreppet rumslighet
som jag redan påpekat så genreöverskridande och mångbottnat att det är svårt att
avgränsa och dels ligger för mycket av det som gjorts inom området alltför nära i tid.
I dagens läge produceras det ständigt så mycket forskning, artiklar, antologier,
avhandlingar och monografier att det är närmast omöjligt att få kännedom om vad som
gjorts och vad som finns att göra inom ett forskningsområde. Att forskningsområden
dessutom är ytterst trendkänsliga märks tydligt i frågan om rumslighet i litteratur. Precis
som inom humaniora överlag går det inom litteraturen och litteraturforskningen att
upptäcka spår av en ”rummets epok” fr.o.m. 1990-talet. Generella teoretiska
skolbildningar har satt sin prägel på forskningsområdet. Inom kognitivt orienterade
grenar inom litteraturforskningen har fokus varit lagt på obemärkta men konstituerande
rumsliga scheman och strukturer där tänkandet och litteraturen förenas. Den rumsliga
betoningen märks även i cultural studies och marxistiskt, feministiskt,
poststrukturalistiskt och postkolonialistiskt färgade teoribildningar som t.ex. synliggjort
ideologiska aspekter av miljöframställningar som man inte tidigare fäst uppmärksamhet
vid. Den senaste grenen inom detta område är den s.k. ekokritiken inom vilken
förhållandet mellan människan, miljön och naturen i litteratur står i fokus. Vid sidan av
begreppet rum har ofta begreppet plats använts. Begrepp som ”rum”, ”plats”, och ”hem”
åskådliggör ofta ideologiska och genusfärgade tankegångar. I enlighet med Foucaults
filosofi ligger en betoning ofta på frågan om makt.
Denna rummets eller snarare platsens epok syns tydligt i diskussionen om ”platsens
poesi” som inom det svenska språkområdet framförallt manifesterats i Göran Printz-
Påhlsons essä ”Platsens poesi, satsens poesi” (1990). 66 Uttrycket sense of place har
förekommit i diskussionen, ibland förknippat med relaterade begrepp som tillhörighet,
identitet, resande, mobilitet, rotlöshet och hemlöshet. Sense of place brukar förknippas med
irländaren Seamus Heaney. 67 Att begrepp som rum, plats, hem, region, uppbrott och
återkomst brukas flitigt i litteraturen och diskussionen om litteraturen visar att
litteraturen och konsten ständigt, om än mycket svårförklarligt interagerar med vad som
sker i den omgivande världen.
I ett historiskt perspektiv är det ingen självklarhet att rumsliga aspekter av ett litterärt
verk är värda att ägnas intresse. Det har överlag funnits och finns delvis fortfarande en
allmän uppfattning om att rumsliga aspekter är av underordnad betydelse i ett litterärt
verk. Bedömningen beror givetvis till en del på att t.ex. miljöframställningen ofta fungerar
som ett slags kuliss och är av underordnad betydelse i ett litterärt verk. När exempelvis
23