Avaa tiedosto - Doria

317 Bäckström, ”Carpelan och finpoesin”, Upsala Nya Tidning 31.8.1967.
318 Carpelan, ”Ön”, Svenska Dagbladet 8.7.1987.
319 Göran Printz-Påhlson, ”Platsens poesi, satsens poesi” (1989) i Färdväg. 30 engelskspråkiga poeter 1990.
320 Ibid., s. 237.
321 Carpelan, 1993, s. 142.
322 Carpelan, 1969, s. 64.
323 Bachelard, 1957/2000, s. 41.
324 Max Nänny, ”Ikonicitet” i Intermedialitet. Ord, bild och ton i samspel 2002, red. Hans Lund, s. 134, övers.
Sven-Erik Torhell.
325 Peter Hallberg: Diktens bildspråk: Teori, metodik, historik 1982, s. 82.
326 Roland Barthes, Det ljusa rummet. Tankar om fotografiet 2006, s. 137–145, övers. Mats Löfgren. [Original: La
Chambre Claire 1980], Hollsten, Anna, 2004, s. 253, s. 250–256, s. 275–279.
327 Barthes, 1980/2006, s. 138.
328 Carpelan, 1969, s. 83.
329 Ibid., s. 43.
330 Lessing, 1766/1975, s. 259.
331 Bengtsson, 1998, s. 223.
332 ”Först uppställer vi, som det anstår sig i en undersökning kring det förtroligas bilder, problemet med
husets poetik. Frågorna överflödar: hur blir de hemliga rummen, de försvunna rummen till boningar för ett
oförgätligt förflutet? Hur och var finner vilan förmånliga omständigheter? Hur får obeständiga tillflyktsorter
och tillfälliga skydd ibland, i våra innersta drömmar, värden som saknar all objektiv grund. I bilden av huset
inrymmer vi en levande regel för psykologisk integration. Deskriptiv psykologi, djuppsykologi, psykoanalys
och fenomenologi skulle med husets hjälp kunna konstituera det doktrinsystem som vi betecknar med ordet
topoanalys.” Bachelard, 1957/2000, s. 37f.
333 Carpelan, ”Världen genom bakgårdsfönstret. En inövning i verkligheten”, Hufvudstadsbladet 9.6.1985.
334 Bachelard, 1957/2000, s. 36.
335 Hollsten, 2001, s. 11.
336 Ibid.
337 Ibid.
338 Carpelan, ”Periferi och medelpunkt”, SLSA 919.2.1.
339 Louise Vinge, ”När tiden står stilla: idyllens bilder” i I musernas sällskap. Konstarter och deras relationer. En
vänbok till Ulla-Britta Lagerroth 19.10.1992 1992, red. Bernt Olsson m.fl., s. 55f.
340 Ulla Salmi, ”Vuohihirven laidunmailla. Kaunokirjallisesta paikasta ja paikan kuvauksesta” i Kuvien kehässä.
Tutkielmia kirjallisuudesta, poetiikasta ja retoriikasta 2003, red. Vesa Haapala, s. 239f.
341 Carpelan, 1969, s. 6.
342 Carpelan, 1976, s. 84.
343 Carpelan, 1997, s. 237.
344 Carpelan, 1962, s. 8.
345 Bäckström, ”’Bo Carpelan: Rum betyder mycket’”, Arbetarbladet 16.3.1989.
346 Carpelan, 2003, s. 49.
347 Merleau-Ponty, Phenomenology of Perception 1962, s. 304. [Original: Phénoménologie de la perception 1945]. Se
även Casey, 1996, s. 21–24.
348 Bachelard, 1957/2000, s. 47. Bachelard talar om ”rêverie” (fr.) som i Rummets poetik översatts till drömmeri.
349 Carpelan, ”Ur en opublicerad poetik” i Festskrift till Olof Enckell 12. 3. 1970 (1970), s. 29.
350 Bachelard, 1957/2000, s. 44.
351 Tuan, 1977, s. 3, s. 52f.
352 Feministiska kritiker som t.ex. Gillian Rose har riktat stark kritik mot en idealiserande uppfattning av
hemmet. Kritiken har bl.a. riktats mot Martin Heidegger, Gaston Bachelard och humangeografer som Yi-Fu
Tuan som beskriver hemmet som en konfliktfri oas. Cresswell, 2004, s. 24ff.
353 Erwin Panofsky, ”Et in Arcadia ego: Poussin and the Elegiac Tradition” (1955), Meaning in the Visual Arts
1955/1993, s. 340–367.
354 Berman, 1982/1987, s. 17.
355 Carpelan, 1969, s. 21.
356 Preminger m.fl. (red.), The New Princeton Encyclopedia of Poetry and Poetics 1993, s. 295f.
357 John Keats, ”Ode on a Grecian Urn” (1820) i The Norton Anthology of English Literature, Seventh Edition /
Volume 2 2000, s. 851f.
358 Bal, 1999, s. 136.
359 Denna grundläggande insikt och innebörd som Carpelan ger sin barndomsmiljö är en uppfattning som på
ett träffande sätt låter sig ringas in med hjälp av Graham Greenes beskrivning av sitt barndomskvarter i
Berkhamsted. Greene skriver: “Everything one was to become must have been there, for better or worse.
One’s future might have been prophesied from the shape of the houses as from the lines of the hand; one’s
217