Avaa tiedosto - Doria

motsvarar Carpelans ”urvind” som blåser genom tillvaron och försätter allting i dynamik.
En avslutad och sluten, alltför systematiskt ordnad arkitektur vore det samma som en
stelnad och död arkitektur.
Merzbau har drag av collage och kubism. I ljuset av assemblagets geometriska och
arkitektoniska strukturer framstår även byggnaden Urwind som en kubistisk arkitektur.
Collaget, liksom montaget, assemblaget och bricolaget är modernismens former par
excellence. Collaget är en gemensam nämnare bakom en roman som James Joyces Ulysses,
den spatiala romanformen överlag och mycken bildkonst, skulptur, film och musik under
1900-talet. Frågan om vad ett collage gör framstår som mer relevant än frågan om vad ett
collage är. På ett fundamentalt plan bryter collaget upp en ordning – eller samlar snarare
ihop fragment ur tillvaron och sammanställer dessa i ett nytt mönster där relationerna
mellan fragmenten också är en del av helheten. Vad ett collage framförallt uttrycker är en
ny kombination, en förening av element som inte ursprungligen existerade sida vid sida.
Fascinationen för collageformen hos Carpelan ligger i formens möjligheter att foga
samman heterogena detaljer till större organiska synteser, att skapa kontraster,
harmonier, både logiska och överraskande samband inom ett och samma universum.
Collageformen möjliggör uppodlingen av varierande sammanlänkningar och skapar även
möjlighet att skapa nya synteser, inte minst anakronistiska tidslagringar. I ett fall då den
övergripande formen är arkitektonisk förkroppsligas de punkter där collagets
enskildheter länkas samman framförallt i dörrar och fönster. Vad som är viktigt i detta
sammanhang är att flervåningshuset som sammanlänkare av pluralism är ett slags
arkitektoniskt collage där de olika invånarna representerar collagets pusselbitar.
Schwitters påpekade själv att allt han fann värdefullt fanns i Merzbau. Den innefattade
hela skalan från osynligt till synligt: hans världsbild, idéer och livsåskådning men även
konkreta, vardagliga ting, souvenirer av vänner och andra ting med känslovärde
placerades i nischer och murades in i arkitekturen. Det fanns grottor, t.ex. för Hans Arp
och Theo van Doesburg, Hannah Höch, El Lissitsky och Mies van der Rohe. Där fanns
även grottor för det mer abstrakta, bl.a. en Goethe-grotta, en mördargrotta och en
kärleksgrotta. Det är inte för intet det även i Urwind finns en grotta, Proteus’ eller
Bergsrådet Petris grotta. 700
Det går att finna en rad beröringspunkter mellan Merzbau och Urwind, inte minst i
enskilda scener i Urwind. 701 Jag har här framförallt velat lyfta fram Merzbau som en modell
– ett slags osynlig planlösning – varigenom Carpelan byggt upp det arkitektoniska
universumet i Urwind. I det följande vill jag lyfta fram en annan planlösning som är av
mer personlig art i Carpelans liv. Det är en existerande byggnad som har likheter med
Schwitters’ Merzbau och där Carpelan tillbringat en stor del av sitt liv.
Richardsgatans bibliotek
Med anledning av att ha skrivit detektivromanen Vandrande skugga, som kom ut 1977,
engagerades Carpelan för en intervju i Hufvudstadsbladet den 11.7.1982. Intervjun ingick i
sommarserien ”Nya spår” som handlade om den finlandssvenska deckarens tillstånd i
början av 1980-talet. I ett avsnitt ställer intervjuaren Eirik Udd frågan ”Någon ny deckare
på gång nu, kanske?” Carpelan svarar:
– Nej. Men vem vet? Faktiskt har jag nånstans i bakhuvudet sen länge en tanke på
att skriva en deckare med handlingen förlagd till min kära gamla arbetsplats,
stadsbiblioteket. Tänk, vilka möjligheter där finns, med alla prång och trappor och
vinklar och vrår! 702
183