Nordisk språkhistoria - Nordeuropa-Institut - Humboldt-Universität zu ...

Tabell 3. Inskriftslängd, ord/föremål. 0 = initialer eller icke-språkliga texter, ?=inskrifter
vars antal ord ej kan bestämmas på grund av skada.
0 1 2-3 4-5 6-9 10- ? Σ
Folklig
Redskap 4 6 6 1 — 1 1 19
Runkavlar — 1 3 — — — 4 8
Övriga 4 — — — 1 2 — 7
Klerikal
Klockor — 5 4 — — 3 — 12
Dopfuntar — 1 3 1 2 — — 7
Övriga 1 2 2 1 1 3 3 13
Σ 9 15 18 3 4 9 8 66
54 föremål har så pass oskadade inskrifter att längden kan bestämmas. Av dessa
bär knappt 70% mycket korta inskrifter (tre ord eller färre), och endast c:a 15%
har tio ord eller fler. De längre inskrifterna uppträder främst i klerikala miljöer
(ofta på klockor, men även på andra typer av objekt). De är mindre vanliga på
folkliga föremål. De tre exemplen på relativt långa inskrifter i folklig miljö kommer
alla från amuletter. En av de längsta texterna beläggs faktiskt på en amulett
(Vg 216) som utvikt mäter ca 90 x 20 mm. En inskrifts längd hänger framför allt
samman med dess syfte, och föremålets storlek spelar mindre roll. För
jämförelsens skull kan nämnas att medeltalet för de oskadade gravinskrifterna
ligger på nio ord.
3.2.2 Textinnehåll
I några fall bär föremålen inskrifter med flera textenheter (jfr. Broddetorpsstenen
ovan). Det största antalet påträffas på en klocka från Saleby kyrka (Vg 210).
Inskriften består av en datering till året 1228 (Þa jak var gør, þa var þushundraþ
tu hundraþ ok tiugu vinter ok atta fran byrþ Guþs), den magiska förkortningen
agla, början på änglahälsningen (Ave Maria gratia plena) och en välönskan till
Dionysius (Dionysius sit benedictus). Antalet texter är alltså något större än
antalet föremål (78 respektive 66). I tabell 4 har texterna kategoriserats i några
vanligt förekommande typer. Ägarformlerna består av initialer, ett namn (t. ex.
Þorilder, laggskålsbotten, Vg 266) eller en mening som anger ägande (Hælga a
mik, smörspade, Vg 239). Signaturerna anger att någon har gjort ett föremål
(Andreas gerþe kar, dopfunt, Vg 252) eller ristat runorna (Þorkel naktergal risti
runir þessir i Olafs kirki[u], dopfuntsfot, Vg 243). Böner (t. ex. Ave Maria) och
avvärjande inskrifter (t. ex. fuþark) har sammanförts som magiska inskrifter. Som
framgår av tabell 4 utgörs ca 75% av texterna av sådana mer eller mindra fasta
formler (c:a 40% av ägarformler och signaturer, c:a 35% av magiska texter), och
endast 25% av texterna har ett annat, mindre formelaktigt innehåll. Det är framför
allt i formelgrupperna som de korta inskrifterna påträffas. Exempel på långa
signaturer och magiska inskrifter finns dock. (Inskriften på klockan från
Kyrkesfalla, Vg 219, består av 12 ord, och amuletten från Högstena, Vg 216,
innehåller en besvärjelse mot gengångare på 24 ord.) Vi kan också notera att det
framför allt är inskrifterna som hör till kyrkomiljön som innehåller flera
textenheter.
11