Nordisk språkhistoria - Nordeuropa-Institut - Humboldt-Universität zu ...

4. Syfte
Syftesformuleringen är uppdelad i två delsyften. Det första syftet är teoretiskt. Jag
vill utveckla modeller för att beskriva översättning som semiotiskt interkulturellt
fenomen. Det andra är empiriskt. Jag kommer att kartlägga hur målsystemets
stratifiering styr översättarkonventioner och beskriva hur dessa språkligt tar sig
uttryck i utvalda texter. M. a. o. blir min uppgift att kartlägga de normer som styr
adekvat respektive acceptabel litterär textproduktion och att tolka dessa i kulturkontext.
Ett litterärt system kan vara mer eller mindre öppet eller slutet och utgör
naturligtvis ett interagerande system i den övergripande kulturen. Men för att
beskriva översättningsstrategier måste också hänsyn tas till det litterära systemets
stratifiering, dvs. olika internt konkurrerande normsystem, som t. ex. högprestigelitteratur
och lågprestigelitteratur, vilka i litteraturvetenskapliga termer kan
benämnas dynamisk och statisk kanon.
5. Tidigare forskning
Genom att formulera frågor till den tidigare forskningens teoretiska texter kan
strukturer och utvecklingstendenser kartläggas. Sådana frågor kan vara: 1) Vilken
språksyn har teoretikern? 2) Fokuserar teorin form eller innehåll? 3) Är teorin
käll- eller målspråksorienterad? 4) Omfattar teorin funktionsförändring av
måltexten?
Forskningsöversikten är kvalitativ. Den kommer att innehålla en redovisning av
forskningen om översättning inom det svenska språkområdet. Vidare vill den visa
att en integrerad språksyn och polysystemteori ger nya infallsvinklar för
forskningsfältet. Översikten kommer att påvisa utvecklingen inom översättningsvetenskapen
från ett språksystemorienterat till ett textorienterat tänkande.
6. Teoretisk ram
6.1 Polysystemteori
Den övergripande ramen för avhandlingsarbetet är Itamar Even-Zohars Polysystemteori
presenterad i ett specialnummer av tidskriften Poetics Today 11:1
1990. Teorin är en vidareutveckling av de ryska formalisternas litterära systemtänkande
och Pragskolans mer funktionalistiska närmande till litteraturen, där text
endast utgör en del av det litterära systemet.
Mycket generellt kan man säga att formalisterna med namn som Ejxembaum
och Tynjanov införde systemtänkandet i litteraturstudiet medan Pragskolan med
Roman Jakobson i förgrunden utvecklade formalisternas relativt statiska systemtänkande
i riktning mot den dynamiska funktionalismen, vilken är en beskrivningsmodell
för både språk och litteratur som grundar sig i interagerande
dynamiska system (Aspelin; Lundberg, 1971, 5–41).
Teorin består av en samling sammanhängande hypoteser om översättning som
en integrerad del av kommunikationssystem, dvs. av kulturella system. Den
65