Nordisk språkhistoria - Nordeuropa-Institut - Humboldt-Universität zu ...

Sven Lange (Stockholm)
Inledning
ATT UNDERSÖKA OCH FÖRFALSKA NYSVENSKA TEXTER
För en nusvensk är nysvenskan inget dött språk. Det är möjligt, många "falska
vänner" till trots, att använda sin moderna språkkänsla i mötet med den äldre
svenskan. 1600-talssvenskan är mer eller mindre lik dagens svenska. Vissa
texter befinner sig förvisso på ett långt språkligt avstånd från mitt eget språk,
medan andra står mig betydligt närmare. Kan jag objektivera detta? Kan jag
operationalisera ett språkligt avstånd och därmed mäta det? I sin bok Vers och
språk i vasatidens och stormaktstidens svenska diktning lyckades Carl Ivar
Ståhle uppfatta mycket fina nyanser hos 1600-talsförfattarna (Ståhle, 1975).
Han gav intryck av att kunna uppfatta generationsskillnader bland dem. Han
verkade förstå hur en författare kunde tycka att en äldre kollega skrev föråldrat.
Han tycktes uppfatta att de olika generationerna talade med olika tungor.
Kan man urskilja vad man skulle kunna betrakta som kronolekter i den
äldre nysvenskan? Är det möjligt avsmaka språket på ett så nyanserat sätt att
man kan bilda sig en uppfattning om hur en äldre skribent uppfattade en
yngre? Ståhle antyder detta.
På sätt och vis söker jag de språkliga kunskaper som behövs för att på ett
fackmannamässigt korrekt sätt kunna förfalska en text från en viss tid, skriven
i en viss genre av en viss typ av författare eller en viss verklig författare.
Perspektivet är även om det låter konstigt förfalskarens. Språkförfalskning på
vetenskaplig grund.
Utgångspunkten för den här uppsatsen är de undersökningsprotokoll och
inventarieförteckningar som inlämnades till kronan i samband med det av
myndigheterna initierade fornfyndsprojektet i Sverige benämnt "rannsakningar
efter antikviteter", vilket utfördes under en tjugoårsperiod under senare hälften
av 1600-talet (1667–1690). Rannsakningsuppdraget gällde att till kronan förteckna
och inrapportera socknens fornfynd tillsammans med de sagor och
skrönor som var förknippade med dessa (se vidare i Rannsakningar efter
antikviteter – ett symposium om 1600-talets Sverige 1995). Dessa texter, i sin
samtid otryckta, finns nu utgivna i sin helhet (3 band) i en diplomatarisk utgåva
(Rannsakningarna efter antikviteter 1960, 1969 och 1992). Av dessa har jag
valt att undersöka prästrannsakningarna från Uppland, tillkomna mellan åren
1667–69 (77).
Om vi ska nå förfalskarens höga mål behöver vi exakta kunskaper om den
äldre nysvenskans språkliga variation. Vi måste kunna precisera vad som kan
variera i nysvenskan vid en viss given tidpunkt i en viss given genre. Vi måste
kunna ange vilka variabla fenomen som samvarierar osv. På den grafiska nivån
måste vi exempelvis noga bokföra vilka grafemmönster skribenten oftast valde
och vilka han bara valde ibland. Likaså när det gäller val av böjningsändelser,
ord och syntaktiska konstruktioner.
Just rannsakningstexterna erbjuder en god utgångspunkt för studiet av
språklig variation under 1600-talet, eftersom de inte varit föremål för tryckares
78