Nordisk språkhistoria - Nordeuropa-Institut - Humboldt-Universität zu ...

objektssats: vid 15% av förkomsterna står anteciperande det i direkt anslutning till
objektssatsen. I det följande kommer jag därför att diskutera andra möjliga
funktioner hos anteciperande det vid objektssats.
4.2.2 Några tänkbara funktioner hos anteciperande det vid objektssats
Vid en indelning av materialet i prosa och versifierad text visar det sig att bruket
av anteciperande det vid objektssats är större i materialets versifierade texter under
hela undersökningsperioden (med undantag för perioden 1526–1594, där
emellertid den versifierade texten nästan saknas helt), men att det minskar både i
den versifierade texten och i prosan. Jag har i själva verket påträffat endast 3
objektssatser med anteciperande det i prosamaterialet från år 1529 och senare.
Bruket upphör således nästan helt i prosan under 1500-talets första hälft medan
pronomenet, om än i minskad omfattning, fortsätter att användas i den versifierade
texten. Sammanlaget kan man anta att anteciperande det ofta används för att
anpassa texten till ett versmått.
Även i nedanstående avsnitt ur en prosatext, Dalalagens byggningabalk, är det
tänkbart att det fyller en rytmisk funtion:
(15) Riþir man hæsti manz at owilia hans sum æghir ella skyuti. böti þrea öra firi þæt han
a stighir. oc þrea öra firi þæt han af stighir. wari een fæ ondans. sighir han þæt at
han fik þet meþ leghu. hawi þær till twæggia manna witni oc wari saclös (DL, 36).
Anteciperande det bidrar här till att ge den över- och underordnade satsen en
regelbunden rytm med tre inledande daktyler och en avslutande troké, men även
andra funktioner är naturligtvis tänkbara här. Kanske bidrog det anteciperande
pronomenet i avsnittet ovan till att klargöra den sammansatta meningens
syntaktiska samband och därmed ge större klarhet åt budskapet vid den muntliga
lagsagan. En sådan funktion hos det påminner om funktionen hos anteciperande
pronomen vid engelskans nominalsatser vid övergången från paratax till hypotax
(se forskningsbakgrunden). Vid båda dessa antaganden om det:s funktion spelar
det muntliga framförandet en avgörande roll.
Nedanstående citat, som behandlar frågan om helgonens status, är hämtat ur en
argumenterande text av Olaus Petri från 1527. Avsnittet återger textens slut.
(16) Och for korthetenes skul beslutar iach nw så, at oss är icke forbudit göra helgonen
tilbörlig wördning. Och icke nekar iach them heller bidia for oss. Doch thet säger
iach, at thet är owist, om the bidia eller ey, epter thet wij ingen openbara scrift
hafue ther vppå. Men at the skulle wara wore midlare och fordactingare jn for
Gudh, ther faller Gudz ordh hardt emoot och sätter oss Christum aleena for en
midhlare (VS, 8ff.).
Det pronomen som anteciperar objektssatsen i denna text tycks framför allt ha
funktionen att understryka vikten hos det som skribenten framför i att-satsen; att
ge att-satsen emfas.
Det är slutligen tänkbart att anteciperande det vid objektssats även haft andra
funktioner att fylla. Kanske har det fungerat som ett arkaiserande stilmedel.
53