Nordisk språkhistoria - Nordeuropa-Institut - Humboldt-Universität zu ...
Nordisk språkhistoria - Nordeuropa-Institut - Humboldt-Universität zu ...
Nordisk språkhistoria - Nordeuropa-Institut - Humboldt-Universität zu ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
På 1000-talet beläggs bruket av runor nästan uteslutande av gravinskrifter från<br />
ett område strax söder om Vättern (Häggesled–Husaby–Skara). Inskrifterna från<br />
1100- och 1200-talet visar en större spridning och tyngdpunkten har förskjutits<br />
österut till trakterna kring klostren i Varnhem och Gudhem. Dessutom finns en<br />
västlig, tämligen isolerad fyndort, Gamla Lödöse. 1300-talsinskrifterna stammar<br />
framför allt från stadsmiljö, Gamla Lödöse och Skara. Detta skulle vid första<br />
påseende kunna tolkas som om runorna under 1100- och 1200-talet ökar sina<br />
domäner inte bara inskriftsmässigt utan även geografiskt. Här måste man dock<br />
beakta 1000-talets stora mängd resta runstenar, som har en i stort sett lika stor<br />
geografisk spridning. Dock kan ett ökat bruk i specifikt medeltida sammanhang<br />
skönjas.<br />
3.1 Miljöerna<br />
Fyndplatsen för ett objekt behöver naturligtvis inte återge den miljö där det<br />
fungerade och inskriften var ämnad att läsas. Miljön avslöjas dock ofta genom<br />
föremålets art. Föremål som kyrkklockor, dopfuntar och gravstenar hör till den<br />
kyrkliga miljön, medan hantverksredskap (t. ex. måttstockar) rimligen hör till<br />
folkliga miljöer. För andra typer av objekt (t. ex. skålar och knivar) är<br />
bedömningen svårare. Här har fyndplatsen i de flesta fall fått fälla avgörandet (tre<br />
runristade amuletter har förts till folkliga miljöer). Fortsättningsvis hålls två<br />
huvudtyper av miljöer isär, en klerikal (kyrka och kloster) och en folklig. I tabell 2<br />
presenteras de runristade objekten fördelade dels på några vanliga föremålstyper,<br />
dels på de båda huvudtyperna av miljöer.<br />
Tabell 2. Föremålstyper, fördelade på klerikala och folkliga miljöer.<br />
Klerikala miljöer Folkliga miljöer Tot.<br />
Grav- Kyrk- Dop- Övriga Σ Red- Run- Övriga Σ<br />
monu- klockor funtar skap kavlar<br />
ment<br />
etc.<br />
1000-tal 22 — — — (22) — 1 — ( 1) 23<br />
1100-tal 21 — 4 9 (34) 2 6 2 (10) 44<br />
1200-tal<br />
1300-tal<br />
?<br />
23<br />
—<br />
1<br />
8<br />
4<br />
—<br />
3<br />
—<br />
—<br />
5<br />
—<br />
4<br />
(39)<br />
( 4)<br />
( 3)<br />
13<br />
6<br />
4<br />
11<br />
1<br />
1<br />
4<br />
2<br />
—<br />
(28)<br />
( 9)<br />
( 5)<br />
67<br />
13<br />
9<br />
Σ 67 12 7 17 (103) 25 20 8 (53) 156<br />
Enligt tabell 2 stammar knappt 70% av de bevarade föremålen från klerikala<br />
miljöer och drygt 30% från folkliga. Kyrkans bruk av runor beläggs från ett stort<br />
geografiskt område, medan de från icke-klerikala miljöer är begränsade till de tre<br />
städerna Gamla Lödöse (29), Skara (7) och Falköping (1). Inskrifter i klostermiljö<br />
beläggs från Varnhem och Gudhem samt Dominikanklostret i Gamla Lödöse. En<br />
viktig skillnad när det gäller runornas användning är att de kyrkliga föremålen<br />
nästan uteslutande utgörs av fasta inventarier: gravstenar, kyrkklockor, dopfuntar<br />
och byggnadsdetaljer, medan de folkliga miljöerna endast belägger inskrifter på<br />
olika typer av lösföremål, vanligen redskap av privat natur. Hela 90% av lösföremålen<br />
härrör från folkliga miljöer i städer och återstoden framför allt från<br />
9
Change language