Nordisk språkhistoria - Nordeuropa-Institut - Humboldt-Universität zu ...

äknas till kärnan uppträda i minst 14 texter. Till mitten räknas sådana
variabler som förekommer i 6 till 13 texter. Till periferin hör sådana variabler
som uppträder i mellan 1 till 5 texter. Unika variabler slutligen är sådana
periferivariabler som förekommer i endast 1 text.
Kärnvariablerna är således 13 st. (11%). De s. k. mittvariablerna är 31 st.
(25%) och periferivariablerna är 79 st. (64%) varav 39 st. är unika (förekommer
i endast 1 text):
Absoluta tal Procent
Kärna 13 11%
Mitt 31 26%
Periferi 77 64%
Medelvärdet för textspridningen i materialet är 5.53 (s. = 5.01). Detta betyder
att en variabel i snitt uppträder i mellan 5–6 texter. Den maximala
textspridningen är 18. Ingen variabel förekommer således i samtliga 19
texterna.
Vi kan också notera att det finns ett visst svagt samband mellan kärna och
periferi på så vis att en hög andel kärnvariabler tenderar att innebära en låg
andel periferivariabler (–.576**). Starkare är sambandet mellan mitt och
periferi på så vis att en hög andel mittvariabler tenderar att föra med sig en låg
andel periferivariabler (-7.22).
Som framgår av tabellen nedan har text 13 den högsta procentuella andelen
kärnvariabler (40%) och text 9 den lägsta (18%). När det gäller mittvariabler
har text 8 störst procentandel (63%) och text 3 och 17 lägst (36%). När det
gäller periferivariabler har text 14 högst procentandel (42%) och text 13 lägst
(7%).
Variabel 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19
Kärna 37 34 36 34 39 29 33 25 18 38 29 28 40 21 31 37 39 31 30
Mitt 37 44 36 51 39 40 42 63 42 48 46 41 53 37 43 37 36 51 52
Periferi 26 21 28 14 21 31 25 13 39 14 24 29 7 42 26 26 25 17 18
Störst textspridning har variablerna e för ä och ee för e (18 texter; ord som
der, berettelse, lengden, egor osv. respektive steen, wreet, dee, skyldigheet, see
osv.). På andra plats (17 texter) kommer variablerna i för 0 (= "i för noll" i ord
som kyrkian, byiar, flyttiat osv.) och i för j (exv. linier, iag, iu, iordhögar
osv.). På tredje plats (16 texter) dh för d (exv. widh, giärdhe, medh osv.), th för
t (exv. uthi, vthan, bååthar osv.). På fjärde plats (15 texter) variablerna b för 0
(exv. gambla, församblingh, nemb. osv.), e för 0 (här har vi alltså ett fall där
nysvenskan ofta hade bindevokalen e i ord som prestegärdet, runestenar,
jordehögar osv.), gh för g (exv. högh, skogh, ängh, jagh osv.), j för i (exv. j, jn,
vthj osv.) och w för v (exv. widh, wägen, twenne, wara osv.). På femte plats
(14 texter) ij för i (exv. junij, wijdh, tijdh, lijten osv.) och z för s (exv.
drögzmål, skrefz, skantz, kononghz osv.). Dessa sammanlagt 13 variabler
utgör alltså den grafiska kärnan i de uppländska prästrannsakningarna, dvs. är
de vanligaste nysvenska oöverensstämmelserna gentemot en text skriven idag.
84