Nordisk språkhistoria - Nordeuropa-Institut - Humboldt-Universität zu ...

ofanreið enn Þióbreiði
”Meget længe forhaler Inge, med den brede bag, sit ridt ovenfra”
De ovan nämnda exemplen visar att ett mansnamn Varfæitr inte är någon
orimlighet om man räknar med att det ursprungligen varit ett binamn.
Selaöstenens resare har säkerligen egentligen burit något annat mera vanligt
namn som t. ex. Svæinn eller Biorn. Att han på stenen har föredragit binamnet
framför sitt riktiga namn beror säkert på att han velat skilja ut sig från namnar i
grannskapet.
Det är tänkbart att fvn. vorr, fsv. var, vær också kan föreligga i de tidigare
nämnda namnen uar och uarasi, uar : asi. I det enkla uar skulle vi i så fall ha
ett namn ’Läpp’ jämförbart med runsvenska namn som Fotr, Auga, Hals,
(H)nakki m. fl. Denna typ av namn anses ha uppkommit genom ”att namnbäraren
haft en kroppsdel av egenartad form eller varit behäftad med något
lyte” (Modéer, 1964, 101). Namnet uarasi, uar : asi skulle med en lätt
modifiering av Salbergers tolkning kunna återge ett ’Läpp-Åse, Åse med
läppen’. Fördelen med dessa tolkningar är att man får en mera konkret grund
för namngivningen än den ganska vaga egenskapen försiktighet, som Salberger
förutsätter.
4. Sammanfattning
Om jag ovan har träffat det rätta bör den skadade runstenen Sö 204 vid
Överselö kyrka ursprungligen ha burit följande text:
: hier : skal : stenta : stein [: at : in]kialt : runu[m : ruþin : raisti :] uarfaitr : iftiR :
faþurs : broþur sen
Her skal standa stæinn at Ingiald,
runum ruðinn ræisti Varfæitr
æftiR faður broður sinn.
”Här skall stå sten efter Ingjald,
röd av runor, reste den Varfet
efter sin farbroder.”
Litteratur
Brate, E., 1926: Svenska runristare. KVHAAs handlingar 33:5–6, Stockholm.
DGP = Knudsen, G.; Kristensen, M.; Hornby, R., 1936–48/1949–69: Danmarks
gamle Personnavne. I: Fornavne. II. Tilnavne, København.
Dieterich, U. W., 1844: Runen-Sprach-Schatz oder Wörterbuch über die
ältesten Sprachdenkmale Scandinaviens, Stockholm/Leipzig.
Fritzner = Fritzner, J., 1886–1896: Ordbog over Det gamle norske Sprog I–III.
Kristiania. 1972: IV. Rettelser och tillegg ved Finn Hødnebo, Oslo/Bergen/Tromsø.
26