Nordisk språkhistoria - Nordeuropa-Institut - Humboldt-Universität zu ...

av texterna är gjord utifrån min uppfattning om deras tydligaste (och därmed
främsta) funktion (figur 3). Jag betraktar t. ex. ägarformlerna som hortativa texter
och runbreven som narrativa, trots att de båda exemplen innehåller uppmaningar.
Inte heller fördelningen på målgrupper är problemfri. Ett flertal inskrifter är vare
sig strikt privata, dvs. skrivna för eget bruk, eller officiella, utan riktar sig till en
eller några få individer. Jag har därför infört en mellangrupp med halvprivata
inskrifter. I flera fall kan indelningen diskuteras, men den torde ändå rätt väl träffa
inskrifternas målgrupper och texternas ursprungliga funktioner.
Figur 3. De västgötska runinskrifternas målgrupper och funktioner.
Officiella Halvprivata Privata
Narrativa Sponsorsformler
(gravmonument)
Hantverkarsignaturer
(gravmonument,
kyrkoinventarier)
Bildtexter
(kyrkoinventarier)
Brev
(runben, runkavlar)
Hantverkarsignaturer?
(sölja)
Exhortativa Uppmaningar till
böner
Ägarsignaturer —
(gravmonument) (redskap, verktyg)
Performativa Böner, magiska texter Besvärjelser, trollformler Besvärjelser, trollformler
(klockor, dopfuntar) (redskap, runkavlar) (runkavlar, amuletter)
Sociala
(Rekreation)
— Klotter
(runkavlar)
—
Klotter
(runkavlar)
Genom de föremål som bär runinskrifter kan vi konstatera att de officiella
inskrifterna uppträder i och vid kyrkan som institution, de halvprivata och privata
i kloster och i stadsmiljö. De officiella inskrifterna ger exempel på narrativa,
exhortativa och performativa texter, de privata endast på performativa och sociala.
Genom de båda runbreven belägger de halvprivata inskrifterna alla
textfunktionerna. Om vi i stället ser till antal får vi en intressant motsättning. De
narrativa texterna beläggs med få undantag i officiella inskrifter, medan de
exhortativa och i ännu högre grad de performativa är vanligast i halvprivata och
privata inskrifter. För berättande har således runorna inte använts i någon större
utsträckning utanför kyrkans domän.
3.3 Språk
I inskrifterna förekommer fornsvenska och latin. Flera av texterna är dock inte
språkspecifika. Det gäller de som består av enbart personnamn och korta böner
(Ave Maria /gratia/) eller s. k. magiska ord (fuþork, agla). När dessa undantagits
finns fornsvenska texter på 26 av föremålen. Latinska texter är mer sällsynta med
endast sju belägg.
Folkspråket har använts för alla funktioner och målgrupper. De officiella
narrativa texterna är vanligast, men fornsvenska förekommer även i exhortativa
och performativa texter. Ett sådant exempel från den privata sfären ges av en
sticka med en inskrift avsedd att stämma blod (Fv, 1983, 236f.).
13