pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
mande makters påtryckning. Ej kan riksdagen ställa ultimatum. (Norska och svenska
författningsvillkor). Skiljedomsaftal kan tagas upp från Norges sida.
K r o n l u n d : Mot Barnekow. Unionen = 90 års fred. Vi bjöd dem likställighet; de
svarade brutalt. För att premiera denna våldshandling skulle vi eftergifva alla våra fördelar.
Skulle hr Larsson på privaträttsliga området tillåta ngt dylikt? Ett folk som gjorde
detta skulle ej göra anspråk på själfkänsla. Vår fordran är att vi ej skola behöfva befästa
gränserna. Lapparne.
S t a a f f : Vid den sorgliga slutuppgörelsen bör blodig uppgörelse undvikas. För åstadkommande
af ny union vill man ej använda vapenmakt. Men orimligt då att ställa villkor
som ultimatum, som antingen kunde leda till krig eller till återtåg. Svårt att förstå
att man ej kommer i detta dilemma, om man ställer villkor. I st. blott förhandlingsämnen.
Påtryckningsmedel finnas i Norges önskan att erhålla Sveriges erkännande. Villkoret
om lapparne tror jag ej hade kunnat medföra risk; dock hellre ss. förhandlingsämne.
Norge kommer att gå in. Stora betänkligheter med afs. på fästningarne. Det är ej rätt att
säga att det blir fullt reciprokt. Hufvudstaden ligger så nära gränsen. Då tillika de sakkunniga
upplysningarne resultera i att fästningarna öfvervägande äro försvar, kunde mätas
med 1 à 2 millioner, är det ej lifsvillkor.
Är ej det mest för förment upprättelse? Jag kan förstå den som står på en vår civilisation
ej värdig ståndpunkt att kräfva upprättelse med vapen i hand; men ej andra, som
söka förment upprättelse. Mkt oviss på att meningen i Europa skall ge Sverige rätt. Om
den finge motsatt uppfattning (”vi krångla”), då är gifvet, att vi meningen mot oss. –
De kunna bli ökade, sade Hjärne. Då skulle villkoret vara sådant. Men hela Hj. hypotes
är sådan, att jag tror ej de kontrakt om zon äro mer än pappersverk.
Tag in det ss. neutral zon ss. förhandlingsämne.
P a l m e : Enigheten i Norge har man talat om; man önskar den ock i Sverige. Situationen
är så ansvarstung. Hittills öfvertygad om riktigheten af krafvet på nya val. Kan
dock afstå från denna uppfattning, om riksdagen kan enas och man kan få fredlig lösning.
Det får dock ej undanskjuta hänsyn till fosterlandets ära och intressen. Norrmännen
befriat oss från norska hänsyn. Öfver freden står fosterlandet. Kan vara med om
utskottets villkor, äfven de reella, ehuru hellre då nya val. Men jag vill ej göra det med
förbundna ögon. Om norrmännen säga nej? Ngn sade i lördags: då är frågan förfallen;
nästa riksdag får falla undan.
Det nu skedda är ej kränkning af Sveriges ära, men om hofsamma villkor avvisades,
då vore det en förödmjukelse; vill ej ha en sådan. När vi ställa upp villkoren, böra de
öfvervägas så, att ant. vi äro vissa att de skola antagas, eller ock att vi äro beredda bakom
ställa makt. Endera kunna vi gå; ngn tredje finnes ej utan nationell förödmjukelse. – Jag
1083