pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
riksakten upphävd. L. kunde icke utfästa bestämt, utan måste vi nöjas med allmän försäkran.
Att komma dröja.
Om det bleve nödvändigt, handlägga löpande ärenden har det förefallit, ”icke vad jag
vet.”
Jag tror England kommer icke lämna förrän riksakten kommer att upplösas. Såframt
icke det fördröjes.
Wedel-Jarlsberg hade varit där och setts som privatperson. Vidare brev från en privatperson,
en statsman. Det skulle vi få senare.
Efter att hava med bibehållande av en fullkomlig individuell frihet njutit fredens välsignelse
och lisa i pol. union med Sverige i snart hundra år har norska i glömska av sina
förpliktelser beträda revolutionens väg. [U]ppkomst och utveckling av krisen är bekant.
Sverige har vid flera tillfällen erkänt att villkoren borde gå ut på full likställdhet. Nyligen
har denna princip fått uttryck i förslaget av kronprinsen. Utrikesministerns cirkulär
kallar Norge för alliére, hoppas är ”oavhängig.”
”Å andra sidan är man säker att vi befinner oss inför ett faktum, vilket åtminstone,
såvitt man sig bekant, synes vara föremål för gillande av stor majoritet av norska folket
och av en regering, som tycks hava landets stöd. För att upprätthålla sina rättsanspråk
och förmå Norska regeringen godkänna vore man nödsakad göra sin vilja gällande
medelst användande av tvångsmedel. Emellertid har Kungen motsatt sig varje förfarande
av detta slag för att upprätthålla unionen. Han anser med rätta att den politiska
unionen mellan de två rikena påskyndas, som grundar sig i tanken på styrka och ömsesidig
välgång däremot icke blir orsak till svaghet, våda och fara, om den upprätthölles
genom broderkrig. Om således den svenska regeringen icke önskar använda sådana
medel för att upprätthålla en union, vars grundvalar hava blivit rubbade, kan den ej dess
mindre fasthålla vid det faktum att upplösningen av denna union icke lagligen kan ske
utan medverkan av svenska staten. Regeringen önskar ej att Norge skall tvingas vara
kvar i unionen mot sin vilja, men vill att unionens upplösning icke skall ske utan att
fredliga förhållanden mellan [de] två folken garanteras för framtiden. Även dessa böra
leda till [oläsligt ord] nödsaka dem härtill. Och mindre [?] fråga som för flera av deras, är
motståndet försvinner för att underlätta deras framtida förbindelser. En överenskom[melse]
fordras alltså på områden där förenade rikena hava haft äro endast till
förf[ång] [oläsligt ord] annan är en mot utlandet i synnerhet. Att fullt bortbryt[a] unionen
eller lämna frågan oavgjord som vis[serligen?] icke skulle varken vara rätt eller riktigt
om man vill försäkra sig om godt samförstånd med sina känslor. Genomträngt av
dessa känslor har K.M. på regeringens förslag beslutat att sammankalla svenska [riksdagen].
309