pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
unionen med maktmedel. Ej något att vinna genom referendum? nytt storting – Ej heller
ren passivitet – Frih. Bondes förslag – karlavulet förslag – tilltalar mig – men då måste
hel mobilisering vara färdig då underhandling göres – Det andra förslaget är
underhandling med Norge och att säga vilkoren – då ej nödvändigt mobilisera genast,
om ej förhandlingarne visa nödvändigheten deraf.
Äfven små folk djupt förargade. Inga orimliga vilkor böra uppställas
De vilkor jag vill uppställa äro
1/ ordade riksgränsförhållandena. Neutral zon – taga bort gränsfästningarne
2/ Norge bör ej ega rätt afstå land till någon annan makt
3/ Lappfrågan
4/ Ordnandet af trafiken på Ofotenbanan, hvilket är lättare göra nu än framdeles.
5/ Infriandet af löftet om Bohus läns banans fullbordande. Andra äro mindre vigtiga.
I throntalet har kungen afsagt sig Norska kronan.
L i n d b l a d – upplösningen en fait accompli. Inst. med P. Persson i beklagande att så
mycket redan är gifvet på hand. P. Perssons vilkor alltför bleka. Jag är vän af fred, men
något måste göras – Vi måste ställa oss på rättslig ståndpunkt.
Ant. referendum l. nytt storting derigenom moralisk upprättelse. Wi måste verksamt
protestera, ty annars tror Norge för framtiden att vi aldrig skola göra något. Krigisk
möjlighet föreligger således men otroligt. Tidsutdrägt nyttig.
Henriksson I ett anfallskrig är enthusiasmen mindre och derföre svårt besegra
Norrmännen. Det olyckligaste att utgjuta blod. Inst. med Friherre Bonde, men ej med
den mening som v. Ordf. deri inlagt.
C a r l P e r s s o n . Aldrig så svårt begära ordet. En sådan förvirring i åsigter måste
göra en förvirrad – Jag vill ej mobilisera för småsaker, då man ej vill göra det för det stora.
Småfolket i Vestergöthland ville gerna klå norrmännen men då man får höra hvad
en mobilisering med dess reqvisitionslagar vill säga, då tystnar krigshotet. De Geers motion
synes bäst – Ang. svensk Prins synes det honom vara fördelaktigt
P e t t e r s s o n , A l f r e d – Har aldrig kunnat vara med om talet, att det vore bäst
vara med af unionen – Jag kan ej se bort från den ståndpunkten att Svenska folket känner
sig kränkt –
Ena vägen är sjelfuppgifvelsens politik såsom i De Geers och Lindhagens motioner
och äfven i Regeringens –
Andra vägen vore att från svenskt håll uppställa vissa vilkor för erkännande Dessa vilkor
af verklig politisk natur men man bör ej ställa dem för högt men inga ekonomiska
småsaker. Man måste vara beredd att hålla på dessa vilkor
885