pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Norge blir under uppskofvet erkändt. Gör ej så mycket, Sv. gör, att sympatierna gå
ifrån sig.
Ej bygga på en opinion i utl. Man känner så litet om oss.
Utmatta Norge. Men hur hos oss?
Sympatierna ligga nu starkt f. Sverige – vända sig – vill ha fred här.
P a l m s t i e r n a : Om det är början t. missnöje i N. – svarar N nej. – Svarar de ja o
St.tinget bekräftar, ny förödmjukelse.
Kanske svarar ej alls. Hvad då?
Ej upprättelse om 2. Storting. – [F]ordrar uppr i mildaste möjl form. [A]tt N begär
upplösn. – och göra sitt [?], villiga a upplösa på sdna vilkor
Urtima sitter i flera veckor o kan ej fslå något ant än uppskof.
B o n d e : Norge har redan begärt förhandl. – i Storts framst. till KM (utdrag ur Ungers
motion). Ej ngt uppskof.
B l o m b e r g : Skr. aflåten icke t. KM, utan t. den afsatte N. Konungen. [A]nsluter s.
t. Afzelius
[F]klarar s. villig f. sin del bif. om Ns önskan om unionens upplösning bekräftad genom
beslut, fattadt af nyvaldt Norskt storting – och under vilkor.
A f z e l i u s : kan ej instämma m. h. d. – vill ej ha obetänkt uppskof, utan vi fatta beslut.
P e t t e r s s o n [ F r e d r i k ]: sluter s. t. Aii yrkande.
H j ä r n e Om en framställning skall göras, i den form Afzelius föreslagit. – Om Norge
afslår, då går ej an att = – [K]lokaste vända s. t. Norrmännen m. en framst. som de antaga
– men ock att de äro benägna inlåta sig i förh. om vilkoren för unionens upplösn.
– Ej beslut af nytt Storting – utan att Reg. egde mottaga förslag fr. Norge om de garantier
– ej nu genast uttala oss, om vi äro villiga gå in på upplösning (i motiver. brännmärka)
– först se hvad N har att bjuda oss på.
Under förh.en kan det möjl. vara lämpl. fordra, att vilkoren skola bekräftas att ett
nytt storting.
Endast det, att vi nu skulle genaste fordra bekräftelse af n. St. skulle genast ställa oss i
en ogynnsam dager. Utlandet sätter icke värde på en så formalistisk åtg.
B o n d e : St. T ”hemställer t. Sveriges statsmakter”
H a n s A n d e r s s o n : ville gerna biträda Ps framst. – så vidt d. kunde leda t. unionens
uppehållande. Men när han ej tror det, o unionen i alla fall sdn den nu är, icke
önskar a. behålla den.
910