pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
B l o m b e r g : Detta blir en sak, som i första rummet blir föremål för svenska lagstiftningen;
kan kanske då föranleda förhandlingar.
[8] Neutral zon.
Kronlund ytterligare förslag. Lämnas utan avseende.
H a n s A n d e r s s o n : Tagas upp bland förhandlingspunkterna.
B i l l i n g : Det kan väl icke komma ifråga att särskilt nämna den punkten; det hör väl
till synpunkten. ”Åtskilliga andra frågor av ekonomisk eller av den eller den naturen
måste bli föremål för överläggning.”
P a l m s t i e r n a : Antingen kan man säga att det är en summa, som man icke bryr sig
om? Bryr man sig om den summan, kan man vara säker på att lägger man i den synpunkten
får den [då] ligga kvar där? Anser man rättvist, att Norge betalar till dess skilsmässan
är klar, tror jag utskottet bör vidröra den frågan.
W a c h t m e i s t e r : Instämmer med Hans Andersson och Palmstierna. Tänkte [att
den] toges upp bland avvecklingsfrågor.
H j ä r n e : Instämmer i det sista.
Nya punkter:
P a l m s t i e r n a : Det skulle [finnas?] viss tidpunkt, som skulle vara bestämd, då man
ville ha svar från Norge.
1) de Geer: saken är klar, ni må göra vad ni vill.
2) Var så god och [oläsligt ord], skall vi nästa riksdag avgöra saken.
3) Vi äro med på upplösning under vissa villkor. I motionerna yrkas åtskilliga 100 millioner.
Gör jag en sådan där framställning, kan Norge svara, när det vill. De svara
icke alls. ”Vi ha icke hunnit svara”:
Utländska makterna: vi ha väntat, men kan icke vänta i oändlighet. När blir [det] slut?
Jag föreställer mig, att om man sätter upp villkor, borde [det] finnas tid, 15/9 skulle
jag vilja föreslå. Tid för att göra huru långa resolutioner man vill i Norge. Just då hålla
vi på med fördelningsövningar; jag går ut från att det måste ställas makt bakom villkoren,
därför att utan det stoppar Norge villkoren i fickan, vi få ytterligare förödmjukelse.
Men ska [man?] gå och glädjas i förväg, när de äro fulla med [oläsligt ord]. Hellre
1/9 än 15/9. Bestämma vi oss för att ytterst betydliga villkor skall genomdrivas, för att
Sverige skall känna att icke Norge kommenderar på halvön, och har man anslagit penningar,
så ta norrmännen sitt förstånd till fånga.
442