pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
och gemenskapen i diplomatien. Men jag har ingenting emot att dessa punkter tagas
med i förhandlingarna, emedan det skulle kunna lätta uppgörelsen från norsk sida. Från
svensk synpunkt äro de viktigaste de av politisk och militär art.
Jag lägger största vikten på frågan om neutrala zonen: jag menar därmed icke blott
slopande av de nya, utan även nya skansarna vid de gamla fästningarna; Kongsvinger
och Fredriksten. De äro [icke] farliga för Sverige nu, men kommer bli det längre fram.
Man kan tänka sig mycket lätt att Norge inlåter sig med främmande makt och denna
främmande makt försträcker Norge penningar; varmed dessa fästningar utvidgas, kompletteras,
skapas anfallsbasis mot Sverige. För att underlätta för Norge dessa fästningars
slopning, ömsesidig förpliktelse att vi icke befästa vår gräns på visst område. Icke någon
särskild nytta för oss att befästa vår västgräns. Den förpliktelsen uppvägs av vårt intresse
att de norska komma bort. För att underlätta för Norge att gå in på något, så skulle jag
vilja att man uppmuntrade Norge att förlägga sina befästningar och kanoner till annat
håll, till gränsen mot Ryssland, Narvik etc. etc. Därigenom vändes Norges politik till
annat håll: det skulle visa uppriktighet i Sveriges strävan att få bort dessa befästningar.
Norges erkännande från svensk sida bör icke följa, förrän dessa fästningar verkligen
blivit slopade. Det anser jag vida att föredraga att det skall slopa än förpliktelse: det
skulle sedan kunna bli krigsanledning för oss.
Vidare skulle andra punkter göras beroende för Norge av detta villkor: något bör
fordras med hänsyn till novembertraktaten, men jag kan icke vara med om Blomberg.
Det går icke an för oss att direkt vädja till traktaten, taga i anspråk Frankrike och Englands
intressen, ty det skulle betyda en inbjudning till främmande intervention, som är
mycket farligt. Med hänsyn skulle vi kunna gå Norge till mötes, så att vi förpliktiga oss
att ingendera makten får avträda något av sitt område eller ge rättighet [däri], utan det
andras samtycke. Detta kanske främmande makter vill vara med [om]; ...
Jag har icke emot att bjuda Norge en skiljedomstraktat i mest generella form. Ty på
det viset skulle vi kunna reda från oss allt möjligt gräl för framtiden: vi finge process,
sysselsätta sig med något annat: Norge kunde då lättare gå in på slopa fästningarna; de
finge fullständig garanti. Men jag gör denna traktat absolut beroende av att Norge går in
på gränsfästningarnas slopning, annars icke någon traktat i någon form.
Trafiken på Narviksbanan: frågan är viktig. Bör behandlas såsom underordnad
fråga[n] om fästningarna. Samtrafiken kunde förplikta [?] med någon slags uppgörelse
varigenom Narvik skulle kunna neutraliseras: komma till ställning i Sverige i krigstid,
såsom portugisiska hamnarna voro till [Ö]stafrika: vi skulle få ha fria transporter över
Narvik i händelse av krig. Det skulle ligga i Norges intresse, att om Narvik fick sådan
betydelse, det befästas. Jag skulle icke ha emot, om Sverige bidroge till detta.
Men om förhandlingarna skulle stranda eller Norge vägra att förhandla, då står
utskottet och riksdagen öppet att formulera sina fordringar. Men även då skall man icke
357