pdf-fil - Riksdagen

VIII. Lagtima riksdagen 1905
trädena den 11 ds kunde fastslås. Att en motion i hvarje fall skulle i Andra kammaren
den 12 ds väckas i frågan, ansåg han sig dock kunna redan nu med visshet säga mig.
Stödd härpå visade jag min motion en stund senare för herrar Lundeberg och Blomberg,
med förklarande för den förre att om icke majoriteten inom första kammaren
beslöte sig för att framlägga någon gemensam motion i saken, skulle jag på middagssammanträdet
den 11 ds väcka min; jag ville nämligen komma före andra kammarmotionen
[sic!]. Men den senare finge ej ensam representera riksdagen. Äfven från första kammaren
måste någon lifsyttring låta sig förnimma.
Såsom båda ledamöter af hemliga utskottet uttalade sig sistnämda[sic!] herrar mycket
reserveradt; men jag fick dock det bestämda intrycket, att de verkligen delade sagda min
mening. På måndags e.m. fick jag ock underrättelse om att man satt sig i rörelse för att
få någon motion till stånd; men så tyst hade man härvid gått till väga, att ännu vid e.m.
plenum d. 11 ds brukspatron U. Fosser och häradshöfdingen Behm kommo till mig för
att höra om ryktet, att jag nu skulle väcka en motion i unionsfrågan, talade sanning.
Ingen af dem visste något om att man inom deras eget parti förhandlade om en dylik;
jag underrättade dem derom – och min underrättelse gjorde dem både förvånade och
förlägna.
Min tanke hade varit att föreslå dem, som jemte mig vid mötet å jernkontoret d. 21
mars talade för sammanslutning kring kronprinsens skrifvelse, häradshöfding Hedborg,
gref Raoul Hamilton och landshöfding Filip Boström jemte mina kamrater å Göteborgsbänken,
Olof Melin och Harald Sternhagen, att tillsammans med mig underteckna
min motion. Då herrar Hedborg och Boström rest från staden, kom jag dock
aldrig att delgifva den åt någon mer än gref Hamilton, som genast förklarade sig vara
med om den. Men vi voro på det klara med att vi skulle afvakta resultatet af majoritetens
bemödanden.
För att under förutsättning af dessas misslyckande kunna handla ögonblickligt, gick
jag upp till kronprinsen före plenum den 12 ds och tillsporde honom om han hade
något att anmärka mot min motions tolkning af hans uttalande i s[a]m[ma]nsatta statsrådet.
Sixten von Friesen hade nämligen tidigare på morgonen i telefon för mig uppläst
det motionsförslag, om hvilket qvällen förut andra kammarens partier blifvit ense; jag
hade deraf funnit att hvad jag ansåg deri böra ingå om det gemensamma försvaret och
en ny riksakt icke der intagits – det hade efter hvad v. Fr[iese]n sade mig under kompromissandet
borteliminerats. I min motion hade jag deremot särskildt påpekat att dessa
båda önskemål otvetydigt ingingo såsom syfte för de förhandlingar, kronprinsen ville få
till stånd. Nu ville jag veta om jag i detta afseende misstagit mig.
”Nej”, svarade kronprinsen sedan jag delgifvit honom motionen, ”du har fattat mig
alldeles rätt”.
222