pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
måste vara: antingen att man bestämt uttryckligen säger, vad man menar med vissa
under nyare tider anlagda befästningar, och således nämner dem vid namn, eller ock
övergår till, att formulera svaret till fastställande av sådant där område. Ettdera synes riktigt.
Men mot första alternativet kan man uppställa åtskilliga invändningar.
1) [A]tt det blir svårt i utskottet komma överens om vilka skulle nämnas. Om man
skulle stanna vid ena skansen eller Kongsvinger med eller t.o.m. Fredriksten.
2) Uppställes det som villkor, skall det fasthållas. Det bleve då ultimatum, om vilket
icke förhandlingar kunde inledas.
Då vore den ursprungliga formuleringen bättre: zonen kan uppdragas mer eller
mindre långt fram mot Norge. Möjligen under förhandling då göra någon definition.
Men för att angiva vad som menades, skulle man taga de inledande orden: ”med anledning
av …
Denna formulering förordar jag, därför att skall man direkt tala om fästningar, måste
man nämna namnet på dem man menar, vilket har sina risker.
K r u s e n s t j e r n a : Hade i mitt utkast upptagit redaktionen av Palmstierna, men
uteslutit talet om den neutrala zonen, vilken icke påkallas av svenskt intresse, utan
egentligen av norskt, varom alltså yrkande kunde få framställas från norsk sida.
”Vissa” anser jag dock otydligt; anser Billings redaktion därutinnan [ha] företräde;
vidare företräde att man slipper uttrycket neutral zon, och får definition, så att man vet
vad som menas med det.
S t a a f f : Ligger icke motsägelse i att icke kunna uppgiva någon fästning, som måste
raseras, men kunna uppgiva, att någon måste raseras. Men går man igenom fästning efter
fästning så säger de i utskottet: den kan vi icke uppräkna, kan man då säga, att någon
måste raseras. Man borde uttrycka sig med något större försiktighet.
”Vissa villkor och fordringar kan för Sveriges del för att Sverige skall gå in på upplösningen
bliva nödvändiga, men att det är omöjligt att nu formulera dessa villkor. Därmed
är det möjligt att framhålla vissa ämnen, inom vilka Sveriges intressen måste
fastställa sådana fordringar, och bland dessa ämnen är då ett: frågan om neutrala zonen.”
Det är ett sätt att göra alla f.n. till förhandlingsämnen, men att säga att vid slutliga
upplösningen torde ur dessa förhandlingsämnen komma att kristallisera sig vissa villkor,
utan vilka man icke kan gå in på upplösning.
Med den förutsättning man f.n. har synes det mig riktigt, med det material man f.n.
har, olämpligare säga: detta skall göras till villkor, ehuru man icke vet, vad detta villkor
skall komma att omfatta.
Det är en förändring, som mera är förändring i formen, tror vore försiktigare, om
man kunde få denna formulering, eller i den riktningen.
487