pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Att de främmande makterna komma att erkänna Norge inom ganska kort tid, torde
kunna antagas såsom visshet. Redan så snart missnöje hos främmande makt yppats över
dröjsmål, och svårigheter: dagligdags kommer från utrikesdep. mål rörande affärsfrågor
om vårt läge angående Norge. Vårt utrikesdep. förklarar sig icke kunna ha befattning
därmed, återsända målen till länderna. De säga: vi kan icke låta vänta i evighet, vi skicka
direkte till Norge. Detta är nästan de facto ett erkännande. Inom mycket kort tid kommer
Norge bli erkänd stat, det försäkrar jag herrarna.
Det tyska flottbesöket vid våra samtliga hamnar; 12 utanför Stockholm, 4 Norrköping,
6 Göteborg, 12 Karlskrona. Jag tror icke [det] kommer att utgöra gott intryck på
allmänna folkmeningen, om vi uppskjuter frågan och riksdagen under sådan påtryckning
skulle fatta beslut.
Detta vore icke bra för oss att få bekräftelse på, att deras påstående att de ha enhälligt
storting bakom sig, blir bekräftat. Tror icke många av andra kammaren komma att förena
sig med Billing. Då skulle bli flertal reservationer: det vore mycket betänkligt och
ledsamt.
Vill icke yttra mig om frågan om gjord framställning från Norges sida. Framställning
har blivit gjord, och denna skrivelse anser regeringen sig ha meddelat riksdagen – (det
har utrikesministern sagt) genom att den är införd i Post Tidningen: Men skulle icke
riksdagen fått sig den annars delgiven, skulle regeringen söka utfundera någon annan
form. Konsulat handling: anonymt avtryck. Bestämt avslag på Billings förslag.
L i n d b l a d : Det var sensationellt meddelande Bonde kom med: skulle de vara ägnade
att skrämma oss eller övertyga oss, vet jag icke. På mig icke intryck. Det vore märkvärdigt
tysk utrikespolitik (franska skall landstiga på ena stället, ryska på andra) – Ett
skäl, varför Daniel icke var med om uppskov, vore att han icke på villkor vill unna
norska stortinget förtroendevotum. Jag unnar icke heller sådant förtroendevotum, men
[är] icke övertygad om att det blir det, utan det blir nog i vissa mån delade meningar.
Men huru det skulle utfalla, skulle man med framställning av sådant krav tillgodosett en
allmän mening hos vårt folk, att vårt folk kan böja sig för en verklig och vid upprepade
tillfällen uttalad mening från norska folket, men icke berett att acceptera beslut som
stortinget fattat, och som det fattat på olagligt sätt. Helst borde [vi] icke inlåta oss på i
vilken form det skall inhämtas, men vi äro berättigade att söka bekräftelse från norska
nationen.
Riksdagen skulle åtskiljas utan förslag. Ja, så har icke fattats Billings förslag; där fanns
många påpekanden, vilka krav vi måste uppställa, ifall vi skulle kunna erkänna Norges
utträde ur unionen; och det bleve ingalunda så starkt beslut, som herr Daniel Persson
ville göra troligt. Vi skola inte ställa oss på absoluta negationen.
478