pdf-fil - Riksdagen

VIII. Lagtima riksdagen 1905
Beträffande nu den uppstå den närmare beskaffenheten af det förhandlingsuppslag
som vi sålunda vilja förorda ansluta vi oss till utskottets majoritet därvid att det bör afse
en fri vänskaplig och fri förhandling men skilja oss från densamma därutinnan att vi
anser önskevärt att med ändamål syfte att åvägabringa full likställighet mellan folken.
Men vi vilja önska att förhandlingen icke blott skall kallas fri utan verkligen vara fri.
Detta anse befara vi att majoriteten i viss mån uteslutit genom att förbinda förhandlingen
med en begränsning hvilken otvetydigt pekar på det svenska s. k. svenska programmet
med gemensam utrikesminister i hittills fastslagen form såsom den absolut
enda möjligheten utvägen möjligheten till unionsfrågans lösning. Vi för vår del anse
åter att ur detta svenska program bör [två oläsliga ord] ett uttagas uttagas den kärna som
verkligen hvilken [två oläsliga genomstrukna ord] hvilket icke kan eftergifvas uttagas
och framställas själfva dess innersta grundtanke. Och Denna grundtanke är efter vår
åsigt icke att alla utrikes ärender böra höra under gemensam vård, utan den är att all utrikespolitik
bör vara gemensam. Kan detta mål realiseras genom andra medel än den
gemensamme utrikesministern i hittills fastslagen form det hittillsvarande svenska programmet
synes det oss att förhandlingen bör ega frihet att uppsöka och pröfva äfven
sådana medel. Och vi finna det därjämte af synnerlig vigt, att det klart utsäges, att liksom
man från svensk sida hoppas på tillmötesgående man också är beredd att gifva vara
sådant dylikt tillmötesgående.
På grund af hvad vi sålunda anfört få vi i underdånighet tillstyrka:
att E. K. H. i sammansatt statsråd inbjuder de båda folken till vänskaplig och fri förhandling
rörande förändrade unionela bestämmelser.
hvarjämte vi i fråga om förhandlingens beskaffenhet tillåta oss uttala:
att den bör hafva till syfte att söka finna åvägabringa en ordning, som på samma gång
den förverkligar den fulla likställigheten mellan länderna och upprätthåller den
gemensamhet i utrikesärendenas vård, som efter noggrann pröfning finnes nödvändig
för bevarande af utrikespolitikens enhällighet
samt att man vid denna förhandling bör från ömse sidor utan ensidigt fasthållande af
vid förut intagna ståndpunkter sträfva att finna en utväg till frågans lösning hvilken
kan tillfredsställa begge båda länderna.
Utan att instämma i de uttalanden, som i förestående yttrande gjorts rörande de konsekvenser,
som må kunna följa af en sanktionsvägran i konsulatsbeslutet, ansluter jag mig
i öfrigt till samma yttrande.
Ehuru vi väl skulle kunnat instämma i åtskilligt af hvad som yttrats i majoritetens utlåtande
hafva vi[,] då vi i vissa flera punkter afsevärdt skilja oss från dess mening[,] före-
207