pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Det är bra, om vi kunna få Norge att gå in på våra villkor utan för mycket krångel.
Gå de sönder, har riksdagen att ånyo avgöra, huru man skall uppställa bestämda villkor,
som med makt genomdrivas. Först då kan den frågan komma under omprövning,
men jag tror man bör göra bemödanden att icke komma på den ståndpunkten.
Bonde tycker gränsfästningarna äro lappri. Den frågan anser jag vara av så stor vikt
för vårt framtida försvar åt väster, att alla våra krafter böra sättas till för lyckligt resultat.
Vice ordförande: Jag vill börja med en hemställan till ordföranden beträffande
huruvida diskussionen icke är på väg att svänga ut vida utöver de gränser, som angivas
av de tre förslag som ordföranden föredragit.
Jag ämnar icke yttra mig om något annat än de tre frågorna. Diskussionen slutar
[annars] med fullkomligt virr-varr. Kunde icke följa sista talaren.
Kungl. Maj:ts förslag: jag är icke för bifall till detsamma. Det är möjligt[,] kanske troligt,
att det anger huvudriktningen, som man kan ha att gå.
Kungl. Maj:ts förslag kan innebära detta, men såsom förhållandena nu ligga till, tror
jag icke att det gärna går an, att riksdagen beslutar att ge regeringen fullmakt in blanco
att med Norge underhandla om unionsupplösning med vad därtill hör. Landet skulle
tycka, att det vore [ett] högst märkvärdigt beslut, som riksdagen hade fattat.
Måhända kan det angiva den riktning man kan hava att gå, men med en och annan
liten oväsentlig modifikation i detsamma, särskilt betingad av den hänsyn jag nu nyss
nämnde. [Är] icke för rent bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Blir det något bifall, blir [det]
icke rent.
Lindhagens förslag vill jag icke heller [bifalla]: Han vill att riksdagen redan nu skall
godkänna unionens upplösning och Norges suveränitet.
de Geers förslag: vill yttra [mig] något mera om det. Har yttrat mig förut om det. Jag
vet, att det är [ett] förslag, som många tänkt på, kanske t.o.m. föresatt sig att icke under
några omständigheter övergiva. Även jag hade känt mig tilltalad därav, sade jag bland
annat sist. Jag gör det fortfarande, men redan då, och kanske ännu mera nu, har jag ändå
tänkt som så, att huru mycket det må överensstämma med vårt svenska lynne och
humör, att, om jag får en kindpust, ge den igen, tycker jag [att] här passar [det] icke riktigt
bra, emedan det skulle ge norrmännen alla trumf på hand. De man själv har, lämnar
man över: ni har många förut, ha de flesta, men jag har råkat få några i given, här ska ni
få dem med.
Vidare. Vad jag tillförene yttrat, och som ingen må av oss förbises, ty det är för allvarsamt,
vi måste taga tillräcklig hänsyn till de tankesätt, som göra sig gällande hos Sveriges
folk både på landsbygden och även i städerna. Stockholm vill icke vara med om att bara
släppa efter och efter, icke behålla något kvar av nationaläran. De må tillåtas mig att tala
något om den saken. De är kanske lika många och ännu flere, som icke vilja ha krig,
413