pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Beslut: I huvudsak godkänna princip. Anhålla [hos] Billing och Afzelius till i morgon
[om] formulering [av] motiveringen.
13/7
28/6 brev från Wien: cirkuläret av 23/6
Då man väntat norska delegerade, hade garantimakterna överenskommit att intaga en
avvaktande hållning till vad Sverige kunde göra. Greven uppmanade handla raskt och
bestämt. Sedan Sverige bestämt sig underhandla, måste ”det med kraft genomföra sitt
program”:
Svensken talade om uppskov: man skulle då lugna sig. ”I dylika fall brukar sinnena
icke ha vana att lugna sig och norrmännen hava icke utseende att låta lugna sig” voro
hans egna slutord.
[Berlin] 8/7-05. Excellensens reflektioner vore upprepande av hans förut gjorda
uttalanden. Då jag framförde förhoppning att erkännande av nya regeringen icke måtte
ifrågakomma förrän sådant skett från vår sida, svarade han blott helt kort, att den frågan
på intet sätt ännu varit före till övervägande.
På veckomottagningen hos statssekreteraren bragte jag frågan på tal. Man svarade att
man insåg den svåra ställning, vari en svenska regeringen befinner sig, på grund av obeslutsamhet
och oenighet i de olika partierna i riksdagen. Den svenska regeringen hade
icke tanke på att genom erkännande av sakernas nyordning i Norge, tills så skett från
Sverige, räcker dessa svårigheter. Kunde icke svara vad de andra makterna gjorde. I
svenska, som i de allmänna makterna[s] intresse vore att önska definitiv uppgörelse snarast
möjligt. Upprepade ytterligare att då Sverige icke själv håller på unionen, då det
från alla håll förklaras att dess bibehållande icke är värt några offer från Sveriges sida, det
enda praktiska och kloka vore att Sverige funne sig i det skedda, och utan uppskov uppgjorde
med Norge. Beklagade att utsikterna för en sv prins syntes ha förminskats. Hoppades
att saken skulle låta sig arrangera. En republik i Norge vore säkerligen ej till
nationens förmån. Med anledning av svaret varmed baronen tänkt på, att någon legalisering
av unionsupplösningen skulle …
Står icke upprättandet i stormakternas intresse. ”Jo, alldeles visst är det så. Men vad
vill ni, Sverige, än [att] uppge Norge, och vi kan väl icke tvinga det att hålla på sin egen
rätt.” Jag nekade: I pressen syntes man alltmera hågad och detta icke blott i oberoende
pressen, syntes hågad … oaktat … taga parti för Norge.
Ja, ni har rätt i att om pressen …
492