pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
icke i någon mån uppskovspolitik, utan något annat. Bleve mycket överraskad då jag
fick höra formuleringen idag.
Oavsett det grundlagsvidriga, unnar jag icke norska regeringen och norska stortinget
ett sådant förtroendevotum. Det resulterar icke i annat. Vi ha blott vunnit en ny bekräftelse
på den olagliga handlingen. Under tiden osäkert i handel och näring i vårt eget
land, och sinnena uppjagas i ännu högre grad: jag vet icke huru [det] skulle taga sig ut,
om riksdagen skulle fara hem efter att icke ha uträttat något. Vi skulle fällas handlöst:
Jag kan icke dela vices uppfattning, att [det] skulle vara folkmening i landet för nytt
beslut. Man önskar uppgörelse ju förr dess hellre. Det är för mig mest motbjudande av
alla förslag. I övrigt tycker jag detta förslag i [det] väsentliga är ganska bra avfattat, men
förstår icke, varför man skall tala om på förhand vad man vill.
Det synes mig [som om] uppskovshistorien tillkommit: passar icke in med förslaget i
övrigt, det synes vara tillägg, som jag hoppas må i enighetens intresse strykas bort.
B o n d e : Jag hyste den förhoppningen, att enighet i utskottet skulle kunna vinnas. Jag
fann i en sådan fråga att det var av stor betydelse att icke skilda meningar från utskottet
kom för offentligheten. Denna förutsättning gick utifrån, att von Krusenstjernas förslag,
som överensstämde med Billings och Palmstiernas, var avtalat med första kammaren.
Nu finner jag till stor överraskning och förvåning att första kommaren enats om [ett]
förslag, som så avviker från vad vi tänkt oss förut. En tanke, som icke då hade tillräcklig
majoritet, då den yttrades.
Önskar man uppskov, skall man väl icke framställa villkor, utan därför att man hoppas,
att stortinget skall fatta annat beslut. Hyser man den förhoppningen, skall man icke
tala om villkor, på vilka man skulle kunna medgiva unionens upplösning. Hoppas på
annat resultat. Chimärer. T.o.m. Gram tror att det skall bli ”så gott som enhällig bekräftelse”.
Skulle vi protestera mot en olaglighet, men driva dem till en annan.
Instämmer i Billings förut gjorda kritik av folkomröstning (vars betydelse vi alla
veta).
Allra mest talar mot förslaget, att det går ut på uppskov. Det måste ha innebörd, att
bli uppskov till nästkommande riksdag, icke kan en ny inkallas. Här har talats om vådan
av uppskov, vådan av främmande makters erkännande. Man har med visst hån tillbakavisat
detta. Jag är fullkomligt övertygad både att det [oläsligt ord] någonting och att
dessa främmande [makter] komma [att] erkänna Norge. Vinner Norge erkännande från
stormakternas sida, så frågar Norge icke ett smul efter vårt erkännande. Det behöver
icke vårt erkännande, då det står såsom självständig stat: Norge kan reda sig oss förutan
till domedag. Någon fara, att det skulle med vapenmakt tilltvinga sig erkännande, kan
icke tänkas.
477