pdf-fil - Riksdagen

XI. Andra urtima riksdagen 1905
måste då nödvändigtvis träda emellan, ty annars bleve missnöjet för stort. Mente han
då, att denna ersättning skulle utgå till samtliga värnpliktiga, sålunda lika mycket [till]
millionären som till backstugusittaren? (Nej, sade han) Alltså särskild ersättning till familjer,
som vore beroende till sitt uppehälle av värnpliktig som familjeförsörjare. Ja, det
ligger redan i K.M:ts prop.; tror att den tanken vill icke någon av oss underkänna. De
skulle bli missnöjda, sade Hedlund, att de, när de komma ut, skulle stå på bar backe.
Nej, så är det icke på landsbygden: han förstår sig icke på landsbygden. I städerna, beror
det på, att det icke vill arbeta för bestämd penning: det går där för många, som i stället
kunde gå på landsbygden.
Innan vi genomfört värnpliktsarmén, börja vi tänka på att förvandla den till yrkesarmé.
Den tid de ha skyldighet att tjänstgöra, utgöres vid en tid, då det icke kan vara så
påkostande för en frisk yngling, med mod i barmen.
Missnöjet som kommit i landet, alstras icke minst av sådana uttalanden, som herr
Hedlunds, helst om de hållas i riksdagen.
L i n d b l a d : Hedlund uttalade den förmodan, att man måhända i framtiden kunde
komma oftare i sådana förhållanden, som nödvändiggjorde sådan här partiell mobilisering.
Under antagande av sådant tror jag att staten står på bättre grund, om man vidhåller
den en gång av riksdagen införda principen, att man vill se tillgodo
familjeförsörjarna. Det är viktigare än att låta alla över en bank få något.
Instämmer med Henricson. Vapenskyldighet bör icke neddragas till dagsverksskyldighet,
vare sig i fred eller under allvarligare förhållanden. De skola ha till mål med sin
tjänst att värna fosterlandet; icke någon avlöningsstat. 1901 undvek man ”avlöning” och
”ersättning”, utan sade ”penningbidrag” med flit.
B e r g s t r ö m : Förstår till fullo varje beslut, som går mot att giva på hand en ökad
dagavlöning, men icke viss på att kungl. förslaget icke rymmer något behjärtansvärt
utan att riksdagen behövde taga något steg vidare från sin principiella ståndpunkt 1904.
1904 inskränkte riksdagen icke motionärens yrkande, utan tog det. Gjorde därför följande
uttalande: ”Uti ifrågavarande=” Bergström lägger in i tankegången, att skulle det
vara så att den värnpliktige själv gör det, och om han råkat i ekonomiska svårigheter,
bör det icke strida mot principen att det behjärtas. Kunna sådana omständigheter föreligga
här? Jag kan omöjligen, gent emot vad som blivit framhållet rörande 4, komma
ifrån, att vare sig jag ser ur enskild eller ur det allmännas synpunkt, nya synpunkter, att
det allmänna kan ha skyldighet gent emot en del av dessa personer, som såsom fiskare
eller sjömän ha att söka sin inkomst. Ville ha ett beslut, som icke uteslöte dessa personer
från det understöd, varav en del av dem möjligen kunde vara i behov.
1227