pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Bestyckning:
Kongsvinger 4 12 cm. stående i brunnar, sköldar 6 8 4
Urskog 4 10,5 modärna med sköld 4 8 4
Örje 4 10,5 6 7,5 12 84 Befästning 4 särskil[da?] verk
Fredriksten 10 12 cm. 4 7,5 24 8, 4
12 cm. delvis uppställda i pansartorn.
Labila 26 105 snabbskjutande
16 75 72 8, 4 av dessa äro 16 7,5 på Oskarsborg, och sannolikt kan ej
mera än 6x4 erhålla personal.
33 stycken mitralj[öser], vid fälthären sannolikt till kavalleri.
B i l l i n g : Ingen tid på omdömen om Norge. Ord kan icke vara starka nog. Varför
har riksdagen sammankallats? Vill riksdagen att unionen skall behållas och maktmedel
strax användas? För min del har jag med tanke på den skada för hela vår inre politik,
som unionen medfört, allt mer kommit till övertygelsen, att här [från] denna synpunkt
sett det är fördel för Sverige att unionen upplöses. Jag vet annan mening finns här, föredrag
från militära myndigheter och från utlandet stärkt deras mening, att unionen borde
också med maktmedel uppehållas. Men synes mig, som om man må ha vilken mening
som helst, faktum är att den icke kan uppehållas. Då den icke kan uppehållas, bör icke
använda maktmedel för att söka åstadkomma någonting, som är övertygad om är omöjligt.
Jag tror också den allmänna meningen hos vårt folk är densamma, att unionens bevarande
skall framkalla krig.
Om man däremot nu ville anställa folkomröstning därom, huruvida några maktmedel
eventuellt skulle böra användas mot Norge för att hävda det svenska folkets ära, så
tror jag, att där skulle blir en stor pluralitet för den saken. Det är förunderligt att ge akt
på huru inom olika klasser från de lägre till de högste och i alla landets trakter sinnena
äro i högsta grad upprörda och djupt och bittert känna den kränkning av Sveriges ära,
som Norge har tillfogat oss. Och om man vill ha ett rätt starkt bevis härför, ser jag ett
sådant i synnerhet i vad som tilldragit sig i [oläsligt ord] ”folkets hus”, där man, när man
ville avfatta en resolution, som sedan skulle antagas i alla dessa med absolut myndighet
styrda fackföreningar i landet, icke vågade uttala annat än en önskan om fred. Och då
därtill lägges att t.o.m. inom detta absolutistiskt styrda parti man icke kunnat åstadkomma
fler s.k. folkmöten än som hållits, de ha varit märkligt få. Där de hållits ha de
varit mycket ringa besökta; man kan därmed med allt skäl säga, att det försöket, som
från det hållet utgick, har misslyckats. Nu hör man från somliga håll sägas: Ära, känslor
317