pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
skymfat genom smädelser, som utgått från Norge, i Norge och till utlandet. Ser icke
möjlighet vinna reell upprättelse. Återinföra Norge på rättens område? Men därtill
fordras vapenmakt. Helt platoniskt protestera mot våldsåtgärderna leder till ny förödmjukelse
för Sverige.
Att förklara att Sverige icke vill underhandla med lagbrytare tilltalar känslan, men
leder, tror jag, till samma resultat. Två vägar: förklara att unionen [är] förverkad, därefter
börja förhandling, [e]ller börja förhandlingar, därefter besluta unionens upplösning.
Jag vill det senaste alternativet: det blir någon grad av satisfaction, om vi genomdriva
villkor för unionens upplösning. Det är någon upprättelse. Det andra alternativet kommer
att anses såsom ren kapitulation, och är det onekligen.
Villkoren äro av det värde att man bör använda det påtryckningsmedel, som kan finnas,
genom att själva unionsfrågan hållas svävande, till dess de äro godtagna.
Tror då går att genomföra dessa villkor. Har varit vid gränsen. 6 år: har varit svårt att
få uppgörelse med Norge, om man icke har påtryckningsmedel.
Förslag till beslut:
Riksdagen skulle med anledning till kungl. prop. efter att ha avgivit en ljungande protest,
som skulle höras från Skagerak till Limfjorden, förklara att då för Sveriges tillfredsställande
inom unionen icke kunnat träffas, riksdagen för sin del vill medgiva, att
underhandlingar upptagas för unionens upplösning, när norska stortinget därom gör
framställning och att riksdagen för sådant ändamål bemyndigar Kungl. Maj:t att utse
de[m], som från svensk [sida] föra dessa underhandlingar enligt en instruktion, som kan
vara dem given.
Såsom föremål för dessa underhandlingar böra förekomma
frågan om Norges bidrag till Cabinet- och konsulatkassorna,
frågan om gränsreglering vid Grisbådarna,
frågan om lapparnas flyttningsrätt
samt drivande av trafiken på mellanriksbanorna.
Att därjämte bör fordras överenskommelse om neutral zon till den omfattning, som efter
vidare undersökning kan finnas lämpligt, och vidare att Norge åtar sig alla de förpliktelser,
som enligt nov.traktaten ålegat de förenade makterna.
Jag anser icke att man bör överenskomma om skiljetraktat för kommande tvister. Jag
kan icke förstå att regeringen kunnat framställa sådant förslag, som måste innebära en
svaghet, [ett] erkännande från svensk sida. Nog har Sverige så mycken kraft att kunna
ordna mellanhavanden med Norge och själv bestämma, vilka tvistefrågor böra avgöras
enl. skiljedomstol.
375