pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
svaras och befästas, tror jag Norge, praktiskt taget, kommer att stå som ett folk. Det har
blivit en folkstämning, som ser saken såsom folkbefrielse.
En dam i en hög familj med förut starka unionstraditioner: ”Vad har vi vaert andet än
slaver siden 1814.” ”Nedläggande av kam och grö”: har skett i denna stämning. Nog
kommer det, som har skett, att upprätthållas med överväldigande majoritet. Det är
ytterligt litet nyttigt.
Om man skulle tänka sig in i motsatta möjligheten, att ett storting sade något annat
med några rösters majoritet: skulle det vara mycket bättre? Att åter börja om samma
dans? Saken bör icke i längden onödigt fördröjas: ställningen i vårt folk är icke behaglig.
Vår kung och [vårt] kungahus står i en förödmjukande ställning att giva en hastig, snabb
och avklippande lösning, en lösning som är så hastig, att den förbjuder formalistiska
uppsökanden av en satisfaktion, som icke blir en sådan.
H j ä r n e : Jag anser uppskov i det här fallet önskligt just med hänsyn till Sveriges intressen.
Om vi någon tid hålla saken gående, så är det större utsikt, att norrmännen kunna
påverkas att ge oss bättre villkor. Vad Fredrik Pettersson yttrat: jag har också mina
anledningar på grund av underrättelser från Norge antaga, att ställningen blir sådan rätt
nu snart, att de bli allt mer och mer böjda för [en] för oss dräglig uppgörelse.
De komma icke [att] taga tillbaka beslutet: opraktiskt bida på någon lösan förhoppning.
Men vi kunna vänta oss, att det blir svårare ifråga om villkoren.
Detta uppskov bör utåt vara motiverat av verkligt intresse (icke för uppskovet); det
kan motiveras så, att man har förhandlingar gående med Norge om villkoren, antingen
rent öppna eller under hand.
Men därför kan vi icke uppställa ett rent formalistiskt villkor; det är omöjligt, ty då
kan uppgörelsen avklippas med ens, då vinna vi varken uppskov[,] ej heller bättre position
gentemot Norge eller utlandet. Satisfaction [genom] att de skulle taga om beslutet
en smula vackrare, kan jag icke uppskatta. De ha brutit unionen på skamligt sätt. Det
må stå för deras räkning, varför skall vi bemöda oss att de skall göra om det med vackrare
fasoner[?] Framför allt [chock?] inför utlandet: intet ger mindre respekt än att man
håller på omöjliga formaliteter.
När vi börja inleda förhandlingar med Norge, böra [vi] icke uppställa villkor alls; vi
skola överlägga härom själva, men icke på förhand formulera oeftergivliga villkor: det är
dumt genast nämna sitt sista bud. Man skall tala om, vilka saker vi önska förhandling
om.
403